291 som fattar besluten.^'* Givetvis sker detta i ett spänningsfyllt förhållande till eventuella normer, lagregler, pendlande mellan totalt oberoende, full frihet gentemot dessa eller sträng bundenhet, fullständigt beroende av dem. Detta frihetsproblem, utgör ett av huvudmomenten i varje formav regeltillämpning och uppenbart har ordet för denna frihet, »arbitrio», omdöme, fritt val, överflyttatspåen mängd sammanhang, vitt skilda frånvarandra, vilkaendast har som gemensamt kännemärke det allmänna karakteristika att regler på något sätt är inblandade i frågan. I den mån somgillande eller ogillande har förknippats med termen »arbitrio» ligger förklaringeni skildaperspektiv, politiska eller andra, på frågan i övrigt. När därför Carl XI förbjuder domstolarna att »arbitrera» och taga hänsyn till »circumstanz», det är något somendast konungen i justitierevisionen har rätt att göra, kan man sålunda hävda, med stöd i tidens normativapedagogiska föreställningar, att Carl anser att endast konungen i justitierevisionen besitter och bör besitta den »prudentia» som fordras för målens rätta handläggning.^^ Allt i enlighet med den djupa och omfattande kunskap omden klassiska dygdeläran somsåväl Carl, hans omgivning och samtid förutsatte och tog för givet. Carl själv var skolad enligt instruktioner helt uppbyggda med de klassiskadygdernasombärande element, däribland givetvis »prudentia» som en av de främsta.’^ År 1620 uttrycker Christer Ulfsparre i sin »Regementz Bok» det känsliga förhållandet mellan respekt för lagen, moralisk insikt och varje falls särskilda egenskaper. »Ändock en furste förer lagen måstehan likväl sigefter honomrätta och regera. Dock så att lagen och domarens försiktighet följas åt, efter att lagen säger vad ske bör uti gemen, men domaren måste akta efter omständigheterna, uti var sak som kan förekomma».’^ Här anges att lagen gäller i allmänhet, »uti gemen», eller »plerumque» som hos Nehrman, eller »ut in pluribus» som hos Thomas.^® Domaren beaktar det unika i varje mål med hjälp av sin moraliska insikt, »prudentia», uttryckt med tidens språkdräkt, sin »försiktighet».^^ Det är i denna klassiska dygdeläras andasomtidens svenskar bör ses, Andreas Gylle, David Nehrman och andra.Likaså är Jacob Martinus populära läroboki etik ochpolitik för gymnasiebrukuppbyggd runt den klassiskadygdeläran Ovan vid noterna 20, 21, 22, 28, 29, 30, 35 och 37. (Ang. kompl. bedömning, rättsskapande verksamhet, sakkunnigutlåtande, proportion mellan brott och straff, nåd och leuteration, omständigheters bedömning, samvetsdom respektive alternativstraff. Ovan not 31 och vid not 32. Se Instructionerna för konungens uppfostrare, Christer Horn och Emund Gripenhjelm, den 7 juli resp. 24 nov. 1663. (Nordiska saml. i UUB, nr. 204: 7,8.) folie AIV. ^*'Jämf. ovan vid noterna 71 och 87. ”y. Petri Gothi. DictionariumLatino-Sveco-Germanicum. Lincopiae 1640. Sökord: »Prudentia: Försiktighet, Klokhet... Med alle saker fara klokliga ...». Ovan vid noterna 8—13. Ang. Nehrmen se Arbitrio (1737) §§IV, VI, XII, XVIII. 100 20
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=