287 inte kan avgöras enligt dessa allmänt utformade lagregler. Varje liten enskild nytillkommen omständighet kan ge en fysisk handling, i övrigt densamma, en helt annan moralisk halt. Denna lagens otillräcklighet kan även läras av den romerska rätten. Trots detta rättssystems stora rikedomoch dess väldiga doktrin kan man erfara detta i dagligpraxis. Ingen sak är den andra lik.^^ Lagstiftaren har i insikt omdettaej heller försökt sigpå att räkna uppallade omständigheter i lagen som kan skärpa eller lindra ett straff.^° Att insikten om denna lagens tillkortakommande inför verklighetens rikedomär allmän vill Nehrman styrka genom hänvisningar till 1734 års lag, liksomtill de svenska domarreglerna och skilda ställen i romersk rätt, däribland särskilt lulianii ordomatt lagar kan aldrig skrivas så att alla fall somkunna hända inbegripas under dem, utan det får räcka med att det som »plerumque», vanligen händer, gör detta. Insikten om förhållandet mellan den mänskliga lagen och det verkliga livet och svårigheterna med att uttömmande täcka detta livets mångfald med en skriven lagregel visar sig även i svensk rättspolitisk debatt. Sålunda framförs i den svenska riksdagen på 1740-talet, under frihetstiden, vid skilda tillfällen åsikten att en lagstiftare aldrig kan räkna med att hans lag skall kunna »förutse allt i framtiden». Man måste alltid ha möjlighet att anpassa sig till »oförutsedda saker».Ett studiumav lagtexten kan somen konsekvens av detta inte ens ge besked om huruvida en viss gärning kan tänkas att bli ådömt det i lagen fastställda dödsstraffet eller inte. Förutsebarheten är ett bräckligt ting, någon ny oförutsedd omständighet kan bli aktuell, ty »sällan är någon sak lik den andra; den minsta omständigheten gör ofta saken helt annorlunda beskaffad än han eljest hållits före vara.»^^ Likartade faller orden under århundradet dessförinnan, på 1660-talet i debatten om stadgan angående eder och sabbatsbrott. »lus arbitrandi», rätten att arbitrera i brottmål var en helt nödvändig sak hävdade lantmarskalken på riddarhuset, »fallen är nämligen obegränsade, och kan omöjligen så många lagar stadgas somfall är».^'* Samma principiella inställning intas av en anonymadelsman vid samma debatt. Det är väl känt menar denne, att det ofta förekommer sådana fall »uti det allmänna leverne som icke alla kunna comprehenderas eller a.a. §IV. a.a. §XV11I. »Nec enumerationem omnium circumstantiarum, quae pocnam aj;gravant vel minuunt, tentare voluit». a.a. §§1V, V. »lulianus ... Neque leges, neque senatus consulta, ita scribi possunt, ut omnes casus, qui quandoque inciderint, comprehendantur; sed sufficit et ea, quae plerumque accidunt, contineri» (Dig. I, III.). Friherre Charles Geddas mem. d. 28 april 1747 ang. ständernas domsmakt. (Riksarkivet). Just.deputationens betänkande d. 2 juni 1741 om och huruvida en riksdagsman mä i häkte inmanas etc. (Riksarkivet). RAP d. 22 juni 1668 (s. 76.).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=