280 annorlunda.Förbudmot »arbitrio» framförsotaligagånger. Innebörden är att beslut och domar utan grund i lagen skall ej få fattas i framtiden. »Att gå ifrån självabokstaveni vår lagbeskriven» är något helt förkastligt. »Ett slikt arbitrium anstår oss ej längre att lida», framförs från det Kungliga kansliet. Ett sådant domslut är nämligen något förbehållet KungligMajestät.Med skärpaframförs tesen att uttrycket »arbitrera» står för något konungen personligen förbehållet, en majestätsrätt knuten till konungens person.Ett rättsligt handlande enligt »arbitrio» blir följaktligen ett intrång i en kunglig rätt, något straffbart. I rent straffrättsligt sammanhang är bruket av termen »arbitrio» mycket vanligt. Sammanhangen kan, åtminstone till det yttre, vara mycket olikartade. An kan med »arbitrio» åsyftas proportionen brott och straff, men en annan proportion mellan brott och straff än den i lagen till art och mått exakt angivna straffpåföljden.^* I annat fall sätts termen i samband med kunglig nåd eller rättsmedlet leuteration.^’ I ytterligare andra fall förekommer »arbitrio» som teknisk termangivande den bedömning som sker på grund av ett enskilt måls särskilda omständigheter. Så anges i 1664 års straffordningsförslag att ett visst brott »straffas arbitraliter somomständigheterna det med sig giva».^° Särskilda omständigheter som är oreglerade, helt eller delvis ej omnämnda i lagen och kräver en i förhållande till lagen friare bedömning. Frågan om vem inom instanssystemet som skulle ha rätt att bedöma dessa särskilda omständigheter, »circumstantiae», kunde ges skilda svar. Det karolinska enväldet tenderade till att skjuta »arbitrio», den avgörande bedömningen, av dessa särskilda omständigheter högt upp i domstolshierarkin.^* I enväldets anda ålades domarna i 1683 och 1685 års Krigs- respektive Sjöartiklar att »stricte där efter döma och straffa låta» och uti det fall att »någon casus av den beskaffenhet skulle förefallasomför Svea hovrätts bet. över RAP:s besvär ang. Justitien 1664 in julio(Palmsköldskasaml. 122 nr. 7 i UUB), »Omhovrätter»; samt K. Resolution d. 17 sep. 1668 för RAP, §§6,7. »Att lagmans-, stads-, och häradsrätterna icke må hava våld till att grundasina domar på egen godtycke utan på klar lag det finner K. Majestät skäligt. Men såsom hovrätterna måste härutinnan lämnas friare händer så är K. Maj:ts vilja att de en sådan makt varsamt bruka,...». {Schmedeman s. 543 f.). K. Brev d. 4 april till Svea hovrätt (Schmedeman s. 656.). Likartade brev d. 28 juli 1683 {Schmedeman s. 855)., d. 14 nov. 1684 {Schmedeman s. 876.), passim. Annorlunda förr. Jämf. K. Brevet d. 23 juni 1615 p. 4 {Schmedeman s. 164.). Just.revisionens prot. d. 29 mars 1699 (Dorpats hovrätt ang. ett antal bönder sombegått stöld. »Och som hovrätten är betaget arbitriumatt proportionera straffet efter förbrytelsen...»). ” K. Brev d. 4 april 1674 till Svea hovr. {Schmedeman s. 656.), samt RAP:s prot. d. 17 aug. 1741 (Hr. Palmstierna). Handskr. BlOlc i UUB (Om beigemord). Jämf. K. Stadga d. 2 okt. 1665 om eder och sabbatsbrott {Schmedeman s. 451.) med samma ord. K. Brev d. 31 jan. 1682 till Åbo {Schmedeman s. 749 f.) »... att där livssaker förefalla, vid vilka I själva befinna några särdeles circumstantier... vara, så kunna sådane saker hemställas ... till vårt... gottfinnande».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=