278 ning skapelseordningen själv.En ordning som förutsätter samhällets och individens lydnad för dess viktigaste moraliska satser, dess väsentliga kärna, men lämnar frihet att laga efter läglighet i det övriga, inom »ius arbitrarium».*^ »Arbiträr» rätt, här betraktat somnågot gott, fast av mer tillfällig karaktär omän för samhället nyttigt. Men givetvis alltid med respekt och uppmärksamhet riktad mot det högre värdet, den högre normen. Guds lags bud. Skillnaden mellan Nehrman, Freinshemius och Wallrawe är inte av innehållsmässig art, utan endast ett terminologiskt bruk, skilda användningar av termen »arbitrio». Utanför doktrinens område återfinns även fler användningar av ordet »arbitrio». »Arbitrium», i meningav ett neutralt närmast beskrivandebegrepp, utmärkande en av inskränkande regler obunden behörighet framförs i riksdagsdebatten vid 1751 års riksdag. Friherre Ungern von Stjernberg anförde där i en fråga gällande riksrådsvalet att »varken regeringsformeller någon fastställd och som lag erkänd praxis tillägger rådselektorerna något fullkomligt arbitrium».’^ I överfördmening, men i negativt avseende, användes termenför att karakterisera det karolinska enväldet somett »arbitrait regeringssätt», en rättslös tidsperiod.*^ Regellösheten somväsentligt innehåll i begreppet »arbitrio», fast från en annan synpunkt, inte omedelbart ur pejorativ synpunkt, ligger i dess användning som terminologiskt uttryckför en komplicerad bedömning. Komplexitetenär så stor att inga regler förmår täcka hela problemet. En mekanisk regeltillämpning är utesluten, i ytterstahand måste bedömarens »mer eller mindre grundade omdöhans »arbitrium» avgöra saken.Svårigheten behöver inte heller ligga i bedömningens svårighetsgrad och de befintliga reglernas tillkortakommande. Regler kanske helt saknas. Detta är innebörden i det förslag omjustitieväsendet som1665 års lagkommission framlägger. En häradshövdingmå, enligt förslaget. me». a.a. S. 182 f., samt H.-L. Schreiher. Der Begriff der Rechtspflicht. Berlin 1966, S. 7., samt D. Nehrman. Förklaringöver lus PublicumSveciae (L. J. Colling). Lund 1739 (Handskr. B387a i UUB, nr. 1.) folie 131. Dettagäller givetvis även omNehrmanskullevara en anhängare av Chr. Thomasius, inte alls osannolikt. Riktmärket kvarstår, om än försvagat. Om den senare se E. Wolf. Grosse Rechtsdenker. Tiibingen 1939, S. 315. '^y. Martinus. Synopsis Ethicae. Libri duo. Lincopiae 1646. Lib. see. cap. 22. p. I —III, IV. »Obedientia hominis ad Deumest obedientia congruens ad normamtotius legis divinae, ut agnoscamus qualis sit ipse Deus, et quibus offieiis velit coli: eumque vera pietate colimus»; samt D. Nehrman. Observationes (Handskr. Nordinska saml. 1280 i UUB), folie 13 (»Guds lag... den moraliska lagen,... efter den bör man döma,...»), 18. Om lydnadens betydelse, se O. J. Brown. Natural rectitude and divine law in Aquinas. Toronto 1981, p. 68f; samt G. Törnvall. Andligt och världsligt regemente hos Luther. Lund 1940, s. 125. Ridderskapets och Adelns riksdagsprotokoll (RAP) d. 30 sep. 1751. RAP. 1755. Bil. 18. Greve A. Horns memorial. «... alla inrättningar...: de flesta äro ännu överlevor av envälde och et arbitrait regeringssätts foster.» A. Ehrensvärds mem. vid 1769 års riksdag i: Handlingar... rörande våra lagars verkställighet. Sthlm 1769.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=