Ill I dessatrefall används termen »arbitrio» inomsvensk doktrinsomett neutralt begrepp för domarens fria verksamhet inomprocessen. Men en pejorativ användning av termen finns även, angivande en domarverksamhet präglad av subjektivt godtycke. Johannes Freinshemius anger att magistratens rätt att bruka sitt svärd, att straffa, bör ske i enlighet med det gudomliga budets anda, Romarbrevet 13:4.’° Omintemagistratenhandlar i linje med Guds bud, handlar magistraten »pro arbitrio», det vill säga i enlighet med sina personliga lidelser, ett förkastligt handlande somej beaktar det allmänna bästa, vilket magistraten bör beakta och skall beakta för att inte enligt doktrinen betraktas som en tyrann.” Samma identifiering av termen »arbitrio» med personligt hänsynstagande utan stöd av allmängiltig grund, godtycke, gör Jacob Wallrave.’^ Hos denne kontrasteras lag och »arbitrio» tydligt. En politisk ledning somhandlar i enlighet med landets lagar gynnar sitt samhälle och bidrar till dess blomstring, till skillnad mot den magistrat somhandlar endast med stöd av sitt eget personliga tyckande, sitt »arbitrio».” David Nehrman har även, somFreinshemius och Wallrave, använt termen »arbitrio» i kontrast mot ett sådant politiskt-teologiskt sammanhang, men i positiv mening, inte som hos dessa i negativ mening. Nehrman anger att hela rättssystemet med »alla våra lagar, stadgar» och övriga förordningar, kunde delas i två delar. Den ena delen, »ius necessarium», har sin omedelbara grund i »Guds lag och bör med vördnad lämnas orubbad». Den andra delen, däremot, »ius arbitrarium», saknar denna grund, emedan »vår Herre ej har något föreskrivit». Inomdenna senare del, i den för moralteologin mindre intressanta delen, i »ius arbitrarium», kunde lagstiftning med skiftande innehåll tillåtas. Riktmärket för lagstiftarenvar dock »proutilitate Reipublicae», för samhällets nytta.” Nehrman, liksom Freinshemius, hade givetvis den sedan högmedeltiden självklara och av reformationen godtagna scolastisk-humanistiska naturrättsläran, med sin tregradiga, hierarkiskt ordnadenorm- och värdeskala, i tankarna.” Dennaskala med gudomlig, naturlig och historisk-mänskligrätt har ju somfrämsta auktoritet och riktmärkejust Guds lag, i sin ytterstautsträckRom. 13:4. » ... ty överheten är en Guds tjänare, dig till fromma. Men gör du vad ont är, då må du frukta; ty överheten bär icke svärdet förgäves utan är en Guds tjänare, en hämnare, till att utföra vredesdomen över den som gör vad ont är. " y. Freinshemius. De Praemiis et Poenis. Diss. Uppsala 1651. §§XIV, XXII. Diss. luridica Inauguralis ex iure publico de lusto Aequilibrio luris et Maiestatis Imperantium lurisque ac Libertatis Civium. Francquerae 1726. a.a. s. 27. »Ex omniumdenique temporumhistoriis liquet gentes ac respublicas tamdiu felices ac florentes fuisse, quamdiu eas imperantes, magis ex observantia legum, quamarbitriosuo administraverunt.» SvenskaJurisprudentia Ecclesiastica (Handskrift Kl30c i Upps. Universitetsbibliotek (UUB). Lund (utan år), sid. 17. E. Wolf. »Die Sozialtheologie Zwinglis», in: Festschrift Guido Kisch. Stuttgart 1955, S. 182 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=