271 Men Grotius citerades inte — eller inteenbart — i juridiskaavhandlingar, utan främst i moralfilosofiska sammanhang. Det är framförallt professorerna i praktisk filosofi Andreas Wanochius ochJohannes Bernhardus Munster som är sin Grotius djupt tillgivna. Om Wanochius kunde det sägas, att på honom ingen skymt av misstanke fallit för någon kärlek till nyhet (dvs. omstörtningar) i filosofin, och för honom — bondsonen somblivit ingift i en högst renlärig och luthersk-ortodox teologieprofessorsfamilj — var naturrätten även i grotiansk tappninghelt enkelt den gudomliga lagen, somviladepå Guds ord. När Munster 1694 utgav en avhandlingomDejurenaturae et gentiumeller 1704 en annan om De promulgatione legis naturae, är hans jus naturale helt enkelt den av Gud instiftade sedelagen."*' Om man vill, kan man se en enorm skillnad mellan 1640- och 1650-talens avhandlingar och det därvidpåföljande sekelskiftets dissertationer. I de förra försöker de aboensiska juristerna pressa den gällande svenska rätten i kontinentala ramar, i de senare åter domineras den religiösa ortodoxin, somhelt omhändertagit moralfilosofin, inom vilken naturrätten spelar en helt ojuridisk roll. Somredan påpekats, var naturrätten den av Gud stiftade sedelagen, uppenbarad och promulgerad i klara ordalag på berget Sinai, delvis i mera allmänna former i och genommänniskans natur i hennes samvete. Juristens uppgift var — det visar nog en del av Matthias Swederus’ avhandlingar — nerdämpad till samhällsteknologins plan. Juridiken som vetenskapsgren förlorade något av sitt egenvärde, vilket i Åbobetydde att perioden mellan Swederus och Matthias Calonius juridikens dunkla natt."*^ Johannes Loccenius börjadesin Synopsis med följandeord:Juri recte tractandi docendique modus non hodie primum ortus sed vetus est.'^^ Vad som på 1600-talet skedde i Åbo, var helt i samklang med detta. Det är ofta spilld möda att försöka i forna tiders skeenden anpassa vår egen tids värderingar, vare sig de är mekanistiska, materialistiska eller idealistiska. Det gäller främst att försöka förståelsefullt närma sig den tankevärld och de tankemodeller somdominerade de juridiskt skolade individer, somi högan Nord försökte inplanteradet somde trodde eller uppfattade vara den europeiska juridiska kulturtraditionen. För att universitetet i Åbo skulle åtnjuta det anseende somtillkomen första klassens universitet, var särskilt Michael Olai Wexionius-GyldenStålpe mån om, att hans elever skulle promoveras till doktorer, högtidligen. Den första av hans elever, som blev juris doktor, var sedermera hovrättsassessorn Johannes var en ■" Thiodolf Rein, Filosofins studiumvid Åbo universitet, s. 123— 129. Åbo universitets lärdomshistoria 10. SSLS 80. Helsingfors 1908. Jfr även Bo Lindberg, Naturrätten i Uppsala 1665—1720, s. 101 —104. Uppsala 1976. Klami, a.a., s. 89. ■‘■’Johannes Loccenius, Synopsis juris, företalet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=