268 Vi vet således ganska väl vad professorn i Åbo hade att föreläsa, däremot egentligen ytterst litet om vad han i verkligheten undervisade sina adepter i. Föreläsningskataloger iör AcademiaAboense finns bevarade blott för några enstaka år, och deras uppgifter är synnerligen knapphändiga. Att Axelius Kempe under läsåret 1673 —74 skulle fortsätta att interpretera Institutiones och att kollationera den romerska och den inhemska rätten säger oss föga.^° Av en passus i Michael Wexionius’ Brevis Eisagoge (1650) somär ett nytryck av hans disputationsserie från 1648 (sex disputationer, alla med titelnDisputatio juridica) finner vi, att denna översikt av den svensk-romerska rätten baserar sig på hans föreläsningar. Han säger nämligen: »Collatio haec Patrij et Rom[ani] Juris trienniumadhincpublicislectionibusproposita»J^ Deakademiskadissertationerna baserade sig således åtminstone delvis på föreläsningar. Genom att analysera disputationsskrifterna borde man alltså få fram det mest betydande i den akademiska lärdomen. De juridiska avhandlingarnas antal i Åbo på 1600-talet var inte på något sätt överväldigande. Dalekarlus-Stiernhöök hann, somsagt, aldrig under sin professorstid sätta i gång med sin vetenskapliga produktion. Trots att WexioniusGyldenstålpe under sin professorstid praesiderade för inte mindre än 142 avhandlingar, var blott en rund tiondedel av dessa juridiska. Under Olaus Wexionius’ tid utkomett par dissertationer, medan Axel Kempes tid betydde i stort sett lägervall för juridiken. Hans intressen — i den mån man kan tala omsådana — var vända mot etik och statslära. Falander åter utgav under sin korta ämbetsperiod som juris professor ut blott en enda avhandling.Den behandlade det intressanta ämnet utrumet quomodo polygamiapossit didjurisnaturali adversa. Otto Brusiin har i en festskriftsartikel analyserat denna avhandling, som kan betraktas somett inlägg i en europeisk diskussion. Ämnet — dvs. månggiftet — hade dock mera moralisk-etisk än juridisk betydelse. Själva greppet omämnet visar dock, att man även i fråga oms k. kuriösa ämnen kunde även i det avlägsna Åbo efter alla konstens regler använda den kontinentala vetenskapliga apparaten. Falander avvisar — nästan med avsky — som irrläror den tyska teologen Johannes Lyserus’ teori om månggiftet såsom »polygamia triumphatrix» och människosläktets lyckas nyckel. Månggiftet strider emot det av Gud instiftade äktenskapets natur och ändamål. Hugo Grotius hade ju tagit opp frågan om månggiftet somett exempel på den mänskliga naturrätten i enlighet med principen att då det fanns polygami i vissa samhällen, måste den vara förenlig med men vi vet Föreläsningskataloger i HUB. Michael Wexionius, Brevis Eisagoge, Introductio. Aboae 1648. Otto Brusiin, WexioniusStudien I. Grundsätzliches zur Rechtswissenschaft, ss. 1—2. Acta Universitatis Turkuensis B 109. Åbo 1968. Densamme, Prosessiteoriaa 1600-luvun Turussa, s. 711. Lakimies 1964. Angående juridiska avhandlingar, se Vallinkoski, Turun akatemian väitöskirjat 1642—1828.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=