267 såsom hans första uppgift att i ’Sweriges Rijkez Stadz och Landz Lagh såsom den i wår Lagbok beskrefwen står tillijka med andra Rikzsens Statuter Vngdomen Troligen inculcera, iempte den jnformation som han skall göra uthi Jure Civili Romani» När Axelius Kempe år 1671 erhöll fullmakt att varaprofessor iuris efter Olaus Wexionius, var innehållet och framför allt ordningen en annan: »läsandes i synnerhetJnstitutiones Juris Civilis Romani, accomenderandes dem till wårt fädherneslandzs Lagh och Vngdomen der uthi kan see dheras usum, dock så, att han förnemligen och mehr wijsar rationes legumex naturali gentium Jure än af een hoop öfwerflödige allegationibus legum, sommehra tiena till att irra än perfectionera studiosorum judicia uthi detta Studio.»^^ Elvaår senare — 1682 — anmodas Ericus Falander i fullmaktenatt »proponera icke allenast lus Romanumuthan och Svecanum, dock undvika dhet förrige all widlyfftighet lämpa»; dessutom har termen naturalisgentiumjus fått en modernare form: ius naturale et gentium}^ Sålunda var romarrätten den vetenskapliga ram man hade att använda, »inte» — för att citera den store Loccenius från 1630 —»för att den skulle binda oss, då vi inte är Imperio romani suhiecti, utan romerska lagen var magna sui parte ex jurenaturae collectum, så att man därav kunde se, hurujuris naturalis conclusiones advarianegocia civilia applicentur.» Ett jämförande studiumav den inhemska lagen och den romerska rätten skulle dessutom ådagalägga, vilkendera av dessa två var närmare rättfärdigheten. Man kan — dock med modifikation och med beaktande av vissa tidsmässiga förskjutningar i terminologin — säga, att bakom alla dessa fullmaktsfraser döljer sig en uppfattning om rättsordningens »sfärer». Överst eller ytterst är den naturliga rätten, delvis instiftad av Gud på berget Sinai och i människornas samvete, delvis utvecklad under mänsklig samlevnad till vissa allmänt och överallt gällande rättfärdighetsprinciper. Den följande sfären bestod av romarrätten, det dittills mest fullkomnade rättsliga systemgenomvilken man kunde skymtaden högstaeller ytterstasfärens storaprinciper. Dentredje sfären bestod av den inhemska rätten, ofullständig och kanske även rå och omogen, såsomalla andra nationella rättsordningar i världen, men dock svensk och gällande för svenska undersåtar. Vidsidan av det svenska fanns andra nationella rättssystem, och de mera bildade nationers rättsordningar eller deras detaljer kunde i viss mån användas såsomrättesnöre när det fanns luckor och lakuner i den inhemska lagen, ty alla dessa olika rättsordningar var — dockofullkomliga — återspeglingar av den naturliga lagen. Fullmakt för Olaus Wexionius 15.5.1658, KCB, s. 58. Fullmakt för Axelius Kempe 8.6.1671, KCB, s. 100. Fullmakt för Erik Falander 15.4.1682, KCB, s. 134. ^‘'Joh. Loccenius, Prolegomena in Studio juris, i Exercitationes Juris. Upsaliae 1639.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=