265 åsikt. Flere av ledamöternavar för en vidare tolkning, somtog hänsyn till dåtida kontinentala rättssedvänjor. Äktenskapsförordet var giltigt, därav var ingen tvekan. Men det var en annan sak, att cessante conditione cessat enim effectus: äktenskapsförordet hade blivit ogiltigt när sonen föddes. Äktenskapets barnlöshet kunde nämligen betraktas såsom ett conditio sine qua non}^ Utan att ingå i detaljerna synes det klart att i fråga om rättskälleläran och processförfarandet samt argumentering Äbo hovrätt inte var företrädare av någontingunikt och enastående. Allt var somdet var i Sverige. Man kändeväl till Corpus juris och dess terminologi och man var någotsånär bevandrad i den kontinentala rättsvetenskapens godkända doktrin. Vägen gick naturligtvis även här över unversiteten. Detta för oss åter tillbaka till det akademiska. I universitetsstatuterna och i kungl. fullmakter för de successiva juris professorerna i Äbo ges klara besked omvad som var det centrala inomprofessionens område. I Äboskulle man följa konstitutionerna för Uppsala, först de skytteanska från 1626 och sedan de karolinskaeller De la Gardieska från 1655.*® Per Brahe lät efter att de karolinska statuerna blivit fastställda att gälla även i Äbo redigera en för Äbo adapterad version, de s.k. braheanska statuterna från 1661.'^ De blev aldrig officiellt fastställda, men efterlevdes dock i mån av möjlighet. Vad juridiken gälldeså hade ju Uppsala från 1620-talet två lärostolar i rättsvetenskap, den ena var Professor Institutionum luris Civilis Romani, den andra åter Professor luris Svecani. I de skytteanska statuterna ålades Professor Institutionum att mera ur etikens och politikens naturligaprinciper härleda legumrationes än ur mångahanda uttolkares uppfattningar. Professor luris Svecani hade att förklara den svenska landsoch stadslagen, men desutom kollationera dessa med de romerska lagarna. Collatio betydde helt enkelt, att den gällande svenska rätten systematiserades med hjälp av den romerskrättsliga begreppsapparaten; detta gjorde t. ex. Johannes Loccenius på ett föredömligt sätt. De karolinska konstitutionerna svävar inte på målet när det gäller den kunskapsbörda somde blivande juristerna skulle belastas med. Professorn i svensk rätt skall tydligt »utlägga svenska privaträtten med nödvändig textförklaring för dem som nyligen begynt detta studium. Sedan, när de gjort vidare framsteg i Blomstedt, Kuninkaallisen, ss. 146—147. '** Carl von Bonsdorff, Åbo akademis förvaltning 1640—1713, s. 120—123. börhandlingar och Uppsatser 13. SSLS 45. Helsingfors 1900. ” Carl Magnus Schybergson, De s.k. braheska konstitutionerna av år 1661 för Åbo akademi. Ofversigt af Finska Vetenskaps-Societetens handlingar, vol. 61. Helsingfors 1919. Densamme, Per Brahes konstitutioner av år 1661 för Åbo akademi. Årsskrift, utg. av Åbo Akademi III. Åbo 1919. Claes Annerstedt, Uppsala universitets historia. Bihang I. Handlingar 1477—1654, s. 249. Upsala 1877.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=