264 talet.*"* Calonius var tyvärr mera intresserad av hovrättens personhistoria än av de juridiska finesserna, mera av hovrättens yttreän av dess inrehistoria. Någonting finns dock bevarat genomatt en del av hovrättens domar blev underställda revision i Stockholm. Men vägen var lång och besvärlig, processens slutliga utgånghöljdi dunkel och hovrättendessutom oftast ganskarättvis i sinadomar, så att revisionsakternai Riksarkivet är både få ochmagra, när det gäller Finland. T. ex. hovrättsledamöternas vota är bevarade vid blott några enstaka akter. För att sammanfattahovrättsmaterialet i ett nötskal: frånjuridikens synpunkt står mycket litet att vinna. Törhända kan man för Finlands del bekräfta de resultat StigJägerskiöld nått framtill på basen av ett pålitligare material. Då jag för ett decenniumsedan genombläddradejustitierevisionsakternamed finländsk anknytning för en festskriftsartikel i anledning av hovrättens 350-års jubileum, var resultatet knappast mödan värt. Det somkom fram, var det somman redan kunde ana på grund av StigJägerskiölds resultat: även i Åbovar latinet domstolens juridiska språk, romarrättens traditionella begrepp de, med vilka man beskrev sakförhållanden. Men man kan även konstatera, att man i Åbo efterlevde lagen stride, när fadum är notorium och saken klar.*^ Ett enda rättsfall var intressant på grund av att man i det kunde skymta någonting av en juridisk diskussion, förd runt hovrättsbordet. Frågan gällde ett äktenskapsförord inomden friherrliga familjen Creutz.*^ Padumantenuptiale innehöll ett villkor, nämligen presumptionen, att äktenskapet skulle bli barnlöst. Grevinnan hade dock nedkommit med en son och barnen från grevens tidigareäktenskap krävde, att änkegrevinnan skulle förpliktas att deltai ansvaret för boets skulder. Hon skulle alltså inte få njutapadumtill godo. Rättsfallet i fråga har vissa anknytningar till den frågeställning, som skymtat fram vid diskussionerna i detta symposium. Åsikterna i hovrätten gick isär synbarligen efter en skiljelinjemellan den inhemska och den utlänskarätten. Assessor Ruuth var mycket bestämt av den åsikten, att när »Sveriges lag är norma adionumnostrarum, så kunna conventiones privatorum inte undantränga juri nostro Svecani.» Det ville säga, att principen förord bryter lag inte gällde i Sverige, och när äktenskapsförordet inte fanns omnämnd i lagen, så kan den ej heller vara varken praktikabel eller laglig i Sverige. Ruuth blev av allt att dömarätt så ensamomsin Aulis Oja, Turun hovioikeuden vuotia 1827 vanhempi arkisto. Historiallinen Arkisto 1956 (åter tryckt i Turun Hovioikeus 1623 31/10 1973 Åbo Hovrätt, ss. 169—186). HUB, Matthias Calonius samling, B II 26. Blomstedt, Kuninkaallisen, s. 143. Presidenten i Åbo hovrätt Ernst Johan Creutz (d. 1684), hans 3. fru (sedan 1673) Maria Silfverhielm(f. 163, änka efter fältmarskalken Gustav Horn); vid faderns död levde synbarl. 6 barn ur hans 1. gifte samt sonen ur 3 giftet. Ernst Johan Creutz (f. 1675).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=