24 på ett av godsen, där kanske 10% har drabbats, men där var utlagorna av ålder sämre anpassade efter hemmanens skatteförmåga och restantier vanligare på skattefrälseböndernas hemman än på frälselandbornas. I samband med dessa bönders förvandling från självägande bönder till landbor, vilket varken hade med säteribildning eller dagsverksbehov att göra, gjordes hemmanen mera bärkraftiga genom skattelindringar. Att häradets riksdagsman nästan alltid var en skattefrälsebonde, framgår av Eibert Ernbys undersökning av Oppunda härad i Södermanland 1622—1700, där adeln sommest har innehaft omkring 70%av räntorna från skattejorden.^'* Undersökningens huvudproblem gäller i det här fallet adelns förvärv av bondejord och hur enskilda och rättsvårdande myndigheter har ställt sigtill böndernas jordäganderätt, så somdetta kommer till uttryck i framförallt häradsdomböckerna. I motsats till den dominerande uppfattningen i litteraturen omböndernas delade, eller åtminstone omstridda, jordäganderätt kan författaren inte finna att man från centralt håll, under 1600-talet, öppet har ifrågasatt böndernas jordäganderätt. Samtidigt som äganderätten erkändes i princip har den emellertid försetts med inskränkningar, först och främst till följdav kronans ökade krav på skattejorden, dels under 1500-talet och sedan återigen efter reduktionen, när hemmansräntorna skulle inplaceras i indelningsverket. Men också under tiden för adelsväldet genom en riksdagsresolution från 1660, somför en tid har gjort husbönderna till en sorts andra rangens bördemän. I praktiken, och på det lokala planet, framstår skattefrälsets ställning som stark. Sombekant kunde häradsnämndernas inflytande över domsmakten vara betydandepågrundav lagläsarinstitutionen, ett inflytandesomavtogefter 1680. I huvudsak gällde samma förhållanden i Oppunda, där skattefrälseböndernahar dominerat nämnden, som intagit en klart bondevänlig hållning. Detta gäller i synnerhet för 1670-talet, då de flesta målen rörande skattefrälsejord avdömdes. Adliga husbönder beskyllde nämnden för partiskhet. Appellation till högre instans medförde dock sällan någon ändring av häradsrättens dom, vilket är viktigt att notera eftersom vi vet att receptionen av romersk rätt hade nått hovrätterna. Ränteavsöndringarna till adeln i det här området (varav flertalet härrörde från tiden före 1654) har inte medfört någon systematisk jakt på skattefrälseböndernas hemman, men äganderätten till ungefär 1/4 (27 mantal) har ändå övergått till adeln under framförallt 1600-talets tre sista decennier. Detta har genomgående skett på laglig väg och den vanligaste förvärvsformen var köp mot regelrätt betalning, i särskilt angelägna fall har byten förekommit. Infordran av jord mot skatterestantier har förekommit, men inte tillämpats som taktik; av skuldsatta skattefrälsebönder har husbönderna föredragit betalning i E. Emby, Adeln och bondejorden. En studie rörande skattefrälset i Oppunda härad under 1600-talet, 1975.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=