256 nes framförde i detalj redan år 1673.^’. Den kyrkliga bokföringen med skrifteböcker var ej egentligen ett system för befolkningsstatistik. Det var i själva verket kyrkans och statens kontroll över det, huru i RF 1634 nämnda Lutheri Katekes med förklaringar hade blivit inpräglad hos folket och den menige mannen. För detta ändamål tjänade i Finland Gezelii Katekes Lasten paras tavara (Ett rätt barnaklenodium, 1666), somkomut i tiotals upplagor ända fram till 1800-talet. Stommen av boken var Lutheri Katekes. I några kvarstående exemplar kan man finna detaljerade direktivdärom, huru kunskapernai katekes antecknades i skrifteboken.^° I självaverket var hela det kyrkligaoch samhälleliga maskineriet satt att tjäna samhällets och kyrkans enhet. En stomme för detta ändamål utgjorde Bibelns lutherska kompendium. Lilla Katekesen. Det är betecknande att redan så tidigt som 1615 under överläggningar mellan lutherskaoch ortodoxakyrkornai Narvakomsamma frågafram. I den berättelse somframfördes av svenska teologer underströks starkt å ena sidan gudstjänstens innehåll (1614 års kyrkohandbok) och sedan å andra sidan katekesens viktiga stycken. Dekalogen utgavs in extenso. Redan här beträffandeden orotodoxa befolkningen kom strävan fram att styra samhället med tyglar quasi frenis Det kunde ej ha varit möjligt utan tvång. Statens och därmed även kyrkliga myndigheternas tvångsmedel var hårda såsom Orebrostadgarna 1617 emot katoliker bevisar. Således tordedet vara möjligt vad den kyrkliga lagstiftningen under 1600-talet beträffar finna en röd tråd. Enigheten i religionen enligt RF 1634 garanterades genom enhetlig gudstjänst och Lutheri Katekes. Alla måste vara med i detta jättesystem. Som övervakare och skolmästare var biskoparna och konsistorierna. Åtminstone konsistorierna i Uppsala och Åbo var sammanställda av rikets bästa teologer. Kyrkostyrelsen övervakades av konungen och hans rättsmaskineri. I själva verket potestas ecclesiastica interna et externa utgjorde ett mäktigt systemgenomvilket Sverige, dess folkoch kyrka hejdades och exercerades med tyglar. Man såg väl ej saken så då. Gränsen mellan friheten och tvånget är alltid relativ. Betecknande i detta hänseende är vad Rothovius sade i sin predikan 1633 Perbreves Commonitiones (1673): IV. OmCatechismi Öfning i synnerhet. — G. G. Hällström Samling av Domkapitlets i Åbo Circulär-Bref ifrån år 1564—1700, 1. (Åbo 1836) 226—233. Samma i B. Rud. Hall (utg.) Folkpedagogiska stiftstatuter 1. Tyska, baltiska och finländska kvrkoedikt i svensk tid (Lund 1929), 114—119. Pipping 1856—1857, nr 131. Een kort Berättelse och Vnderwisning Omwår Christeliga Troo och Gudztienst vthi Swerige ... skriffuin ... uthaff... Hoffpredikanter Johanne Rudbeckio Nericioet Jona Palma Austroburgio (Westerås 1640), 20—21, 26—30. Appelberg 1900, 110—111.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=