255 rande var baserad på den bekännelse som var uttryckt i Confessio Fidei av år 1593. Det bör i detta sammanhang nämnas, att Confessio Fidei trycktes på finskatvå gånger under 1600-talet, nämligen 1651 medJacobus Raumannus som översättareoch sedan 1693 i Henrik Florinus’ översättning till 100-års minnet av Uppsala möte, och efter det att KL 1686 hade kommit ur trycket.^^ Det var också prästeden somgrundade sig på Confessio Fidei.KL 1686 drar sedan en konsekvent traditionell linje, varpå den var baserad, såsom man kan läsa i inledningen. Linjen börjar från Gustaf Vasa och Västerås riksdagen 1527 och fortsätter genom KO 1571, som var »Åhret ther efter / af samtlige Rijksens Jnbyggare antagen», och Concilium Upsalense. I detta sammanhang hänvisas till gamla kyrkobalken, som förklarades ogiltig av Karl IX. Kyrkolagen var nu rikets lag. Konungen nämns aldrig i lagurkunder eller andra dokument som summus episcopus i tysk stil. Den kyrkliga domrätten hade från Gustav Vasas tider varit i regentens händer, men denna rätt preciserades nu tydligare. Supremus Magistratus handlade ej enbart genomepiskopatet, utan potestas ecclesiastica externa framgick även i det, att konungen hade ovillkorlig makt även över kyrkliga domar. Besvärsrätt i andliga saker hörde till de saker, som konungen avgjorde. »Men skulle eliest Saken / hwaruti någon finner sig beswärad / röra och angå Wår rätta Lära och Religion, en Prästmans Embete uti lärande / predikande / och Gudztienstens förrättande / så wilie Wij straxt låta Saken komma under Wår egen Revision, och dheröfwer sedan förordna / som Wij finna rättwijst och Saksens beskaffenheet fordrar.»^^ Bracchium saeculare var nödvändig för allmän fördel. Vad var syfte med allt detta, som lagstiftningen på detta sätt representerade och krävde? Societas quasi frenis continetur et exercetur^^ Nya KL 1686 anför detta latent i Cap. XXIV: § VIII, 12:»Sochnefolcket / under By och bolag/ för deeld i wisse Columner, ther uti hwars och ens / somläsa kan / framsteeg i Catechismi lära / beskrifwit warder / inrättas särskilt.» Lagen bekräftade korteligen det, som t. ex. Johannes Gezelii Perbreves CommonitioAhrén 1964, 34-37. Fr. Wilh. Pipping. I-öreteckning öfver i tryck utgifna skrifter på Finska (FLS 20. Helsingfors 1856-1857), nr 67, 303. Ahrén 1964, 38. KL 1686: Inledningen, Kongl. Majts Förordning Huru med Rättegång uti Dom-Capitlen skal förhållas (1687), 228—229. Beträffande begreppet summus cpiscopus se Ltndegård 1957, 261 synnerligen not 92. Ur Rothovii domkapitelsstadga De necessitate Consistorii §2, Parvio 1964, 119.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=