254 anför Constitutiones för Åbo stift (1628) av biskop kyrkorättsligt fråga Rothovius. Där förverkligades genomandliga ståndet mycket bestämt det som hörde till hushållståndets uppgifter för en del. Som exempel några paragrafer: om »Skrifftermåhlet med examine Catechetico och Absolutione hafwes för händer, i Städer omLögordagen effter afftonsången, på Landzbygden omSöndagen när det ringer ander gången (3 §). Till Sacramentet och Fadderstånd tillätes ingen, som sin Catechismum med Lutheri förklaringh icke lärdt haffuer (4 §). Till Echtenskap tillätes icke heller någon som sin Catechismum icke kan; hwilken the sina barn Lähra och skärpa skola (5 §). Catechismi lära skall med all flijt, aff Ministris åhrligen drijfwas, och Fålcket dher uthinnan examineras; Och så länge Catechismus Predikas, skall Predikanten Lutheri uthlägning öffuer hela stycket som tå förhandlas, Uprepetera (6§). Det andliga systemet beträffande hela folket hade på detta sätt utvecklats till en exercis utan luckor. Emot denna bakgrund kan man bättre förstå det, vad sades i RF 1634 nämligen, att »enighet i religionen och den rätta gudstjänsten är den kraftigaste grundvalen till ett lovligit, samdräktigt och varaktigt regemente». I bakgrunden torde för en del ha funnits även ett nytt kyrkorättsligt tänkesätt, som representerades av den kända reformerta teologen i Heidelberg David Pareus. Potestas ecclesiastica i kyrkan var ej endast interna, somtillhörde prästerskapet somförvaltare av ord och sakramenten, utan även externa, somhörde till världsliga överheten. Man kan lägga märke till det, att Rothovius hade motsvarande åsikter. I hans ovannämnda Constitutiones-stadga var den första undertecknaren generalguvernören Nils Bielke men inte Åbo biskopen. Både Uppsala professorn Jonas Magni och Åbo professorn Mikael Wexionius Gyldenstolpe gick emot samma riktning. Visserligen framställde Wexionius försiktigt, att överhetens potestas var begränsad. Dessa gränser utgjordes av Guds ord, enheten i religionen och principen beträffandesamvetsfriheten. Den nya kyrkorättsliga linjen nådde Uppsala på 1620-talet. Det är ej möjligt att beröra kampen om Consistoriumgenerale och däri återspeglande kyrkorättsliga idéer. När man sedan gör bekantskap med kyrkolagsarbete under senare hälften av 1600-talet, kan man lätt se, att utvecklingensomledde till seger för den lutherska ortodoxin var grundad på tidigare decennier. Den ortodoxa linjen från 1663 års religionsplakat, där Formula Concordiae kom med, fullbordades i KL 1686.’'* Men detta ändrade ej uppfattningen därom, att den svenska kyrkorätten fortfa- >>21 Constitutiones Ecclesiasticae Dioceseos Aboensis (1628), Parvio 1959, 331. Pleijel 1941, 68-69. Kjöllerström 1944, 91 —101. Wexionius uttryckte i sitt arbete Politica »att religionens enhet var ingentingmindreän nervus reipublicaet pax ecclesiae», Per-OlofAhrén Riksdagen, kyrkomötet och kyrkans bekännelse i svensk kyrkorättslig tradition (BTP 16. Lund 1964), 28.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=