253 lagstiftningen. KO1571 var i hög grad en liturgisk kyrkoordningmed inverkan från medeltiden å ena sidan — den medeltida linjen och dess betydelse har påpekats av Kjöllerström'^ — och sedan med inverkan från lutherdomen, närmast från tyska källor, såsomFärnströmhar bevisat.’^ KL 1686 var sedan både lag och ordning. Denna nära hundraåriga utveckling är för sin del bevis på allmänna lagstiftningens utveckling och på strävan efter en större noggrannhet. Man måste dock lägga märke till, att den allmänna svenska lagen i själva verket fortfarande var medeltida. I den kyrkliga lagstiftningen kan man märka prägeln av den nya andliga atmosfären — från katolicism till protestantism. Den andra saken i kyrkliga lagstiftningen var strävan efter en mera preciserad bekännelsegrund. KO1571 hänvisar ej till lutherska bekännelser. Man måste gå ända till Llppsala möte 1593, då första svenska edition av bekännelseskrifter Confessio Fidei utformades. K.A. Appelherg har analyserat Uppsalamöteoch är utav den åsikt att mötet var ett Provinciale Concilium. Allt skedde där »på hela församlingens vägnar». Han skriver: »Fastmera fortlevdesåsomsedvanerätt den kanoniskalagen även så till vida, somprästerskåpet i kraft av sitt ämbete ansågs representera kyrkan ... Kyrkans läroständ prövar och dikterar kyrkans lära och ordningi enlighet med Guds ord, och kyrkans övriga medlemmar, såväl överhet som andra stånd, ansluta sig därtill enhälligt och fritt.» I själva verket var det fråga omde tre stånden somunder ledning av läroståndet stakade ut linjerna för det enhetliga gammallutherska riket, somman i detta ljus även kunde kalla kyrka. Somtolk av detta tänkande är den välkändasatsen »Nu är Sverige blivet en man, och alla hava vi en Herreoch en Gud». När Augustana invariata var godkänd, förklarades enhälleligt att man ville stå för den i liv och död. Den var drotsen Gyllenstierna sompå närvarande riksrådens vägnar helt instämde i dessa tankar. Man får ej förvånas över, att Augustana invariata som lärostofft i prästutbildningen var i central position.'^ Naturligtvis var det mycket annat som jämte KO 1571 och Upsala möte medverkade till den kyrkorättsliga utvecklingen under 1600-talet. Dock är grundlinjen klar: först strävan att få en ny KOmen sedan, när dettaej lyckades, tillämpades gamla KOgenompartikulära stiftsstatuter. Man måste även konstatera att kyrkolagstiftningen pågick under hela 1600-talet som slutligt resultat sedan KL 1686.^° Föredet var 1600-talet stiftsstatuternas gyllene tid. Vaddär var Kföllerström 1944, 20, 24—26. Emil Färnström Om källorna till 1371 års kyrkoordning särskilt med hänsyn till tyska kyrkoordningar (Diss., Uppsala 1935). K. A. Appelherg Bidrag till belysande af kyrkans rättsliga ställning i Sverige och Finland från reformationen intill kyrkolagen 1686 (Diss., Helsingfors 1900), 101. Hans Cnattingius Uppsala möte 1593, konturer av en kyrkokris (Uppsala 1943), 96—98. Utvecklingen i detalj framförs av Kjöllerström 1944.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=