250 Guds och Sveriges lag Tydligen är det ej möjligt att draga en noggrann gräns mellan samhällets allmänna lag och s. k. kyrklig lagstiftning. Man använder i Finland fortfarande när domareden avlägges uttrycket: »Jag dömer enligt Guds och Finlands lag.» Den juridiskatermen Guds och Sveriges lag kommer från 1734 års lag, men uttrycket är mycket äldre och kan upptäckas i svenska källor redan på 1530-talet. Det kommer framfortfarandeäven under 1600-talet. Det är klart att en grundpelarei den allmänna lagen under 1600-talet var vad man kallar Guds lag. Det tordevara lätt att igenkänna begreppet Sveriges lag. Den var ju konung Kristoffers landslag, somkomförstagången ur trycket år 1608 genomKarl IX. Den komut i flera upplagor under 1600-talet, men även på 1700-talet tills den blev åsidosatt av nya lagen 1734. På finskaär den känd endast somhandskrift. Märkligaöversättarepå finskt håll är på 1580-talet Johan III:s hovkapellan herr Martinus, 1601 kyrkoherde i Kalajoki Ljungo Thomae (död 1610), sedan m^igisier Abraham Kollanius (död 1667) och eventuellt lagläsaren Hartikka Speitz (död 1651).^ Såsomvi vet fanns vid den allmännalagstiftningensomtilläggen kyrkorättslig linje från medeltiden, nämligen Uplands lagens kyrkobalk (1296). Den syns ha varit gällande rätt även efter reformationen i Sverige och Finland under 1500talet. Karl IXansåg år 1608 ockatt det ej var möjligt att följakyrkobalken förrän den blivit »av oss ock vårt älskliga riksråd och andra goda förståndiga män översedd och förbättrad och av menige riksens ständer vedertagen och all påvisk villfarelse alldeles sluten, vilket med det första, omGud vill, ske skall». Så var det i själva verket slut med den gamla kyrkobalken.® Vi kan ur finska källor lägga märke till att kyrkobalken tillhörde på 1400-talet Magnus Erikssons landslag — dokumentet har varit i Agricolas ägo —, men på 1600-talet översattes den som tillägg till Magnus Erikssons stadslag av Abraham Kollanius. Tydligen har gamla kyrkobalken haft betydelse ännu under 1600-talet. Där finns ju sådana ställen, som KO 1571 förbjuder till ex. kyrkoinvigning. Den gamla traditionen fortsattedock på 1600-talet och dök upppånytt i KL 1686. Även bestämmelserna rörande prästgårdar, kyrkotuktsfrågor och tiondeavgifter från medeltida källor, kommer närmast från kyrkobalken.’ Det är ej möjligt i forskningen ^ Kjöllerström 1957, 7 —9, 91. Kuningas Kristofferin maanlaki 1442. Muinaisruotsista suomentanut Martti Ulkuniemi (FLS 340. Vaasa 1978), 21—23. Begreppet Guds lag vid sidan av landets kommer från medeltiden,/ar? Arvid HellströmBiskop och landskapssamhälle i tidig svensk medeltid (Rättshistorisk bibliotek 16. Motala 1971), 330. ** Kjöllerström 1957, 91-92. Codex Aboensis (Codex f.d. Kalmar (Helsinki 1977), 13 —42. Kustaa Vilkuna Handskriften och dess historia och Yrjö Blomstedt Codex Aboensis somlagbok. — Codex Aboensis kommentarer och översättningar (Helsingfors 1977), 11 —13, 17— 19. Martti Rapola (utg.) Suomen kielen muistomerkkejä III, 2. Maunu Eerikinpojan kaupunkilaki liitteineen, suomeksi kääntänyt Abraham Kollanius (FLS 82. Helsinki 1926), 436-462.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=