239 Vi är emellertid ingalunda hänvisade endast till dessa teoretikernas principiellauttalanden för eller emot den romerska rätten. Vi kan nämligen konstatera huru domarna i vårt land under 1600-talet, och då främst under seklets andra hälft, ställde sig till naturrättslärarnas lösningar på aktuella juridiska problem. De godtog dem sällan. Med tiden utvecklade de stora naturrättslärarna ett antal rättssatser, en materiell naturrätt. Omderas naturrätt verkligen ägt större betydelse för vår receptionsperiod bordedomstolarnadå ha påverkats därav. De latinspråkigakällcitat, varav våra rättegångsakter från 1600-talet överflödar, skulle i så fall överensstämma med de angivna naturrättsliga lärofädernas satser. En vanlig, men ej helt riktig uppfattning är visserligen, att naturrättens positiva rättssatser är hämtade från Corpus juris civilis. Men en sådan tolkning kan ej gärna ha varit Fengers. Han måste i stället ha åsyftat att en, ibland skarp, meningsskillnad bestått mellan romersk rätt och naturrätt. Loccenius ser visserligen knappast någon motsättning mellan romersk rätt, naturrätt och förnuftets rätt. Men när vi kommer till Nehrman-Ehrenstråleoch Holbergär motsättningen mellan naturrätt och romersk rätt skarp. Den förre kan prestera en lista på felaktiga rättssatser, somingår i den romerska rätten.Hans kritik utvecklades av hans lärjungar. Vill vi besvara frågan om i främsta rummet romersk rätt eller naturrätt påverkat den svenska rätten under 1600-talet finnes därför den vägen att gå, att ange de områden, där dessa rättssystems materiella rätt är skiljaktiga. Därefter kan man undersöka huruvida domstolarna och lagstiftaren följt romerskrättsliga eller naturrättsliga regler. Jag vill ange några väsentliga skillnader mellan romersk rätt och naturrätt. En bygger på skiljaktiga uppfattningar ombesittningen.^^ Flertalet naturrättslärare tillmätte besittningen större betydelse än den romerska rätten, se t. ex. Rålamb, Observationes s. 1,3, 18. Äganderätten återigen blir i naturrätten mera omfattande än i den romerska och får nya plikter inbyggda. Det naturrättsliga avtalsbegreppet är mera allmänt än det romerska och utnyttjas betydligt flitigare. Avtalshelgden betonas starkare. Avtalsläran utformas med en markerad åtskillnad mot romerska principer. Omständigheter, som enligt romersk rätt kunde medföra angripbarhet eller ogiltighet tillädes ej alltid i naturrätt samma verkan. En part som av hot förmåtts ingå ett avtal hade likväl avgivit en giltigviljeförklaring och blev bunden därav. Rålamb återgav i Observationes s. 11, denna naturrättsliga princip: »Thet man sielff samtycker, öfwer- ^^Nehrman-Ehrenstråle, Innicdning til then svenska processum eivilem (1729) s. 16. Se ett flertal exempel ur praxis i Jågersktöld. Handelsbalkens utländska källor s. 102, dens. I’rån 1600-talets köprätt till de skandinaviska köplagarna, TfR 1973, s. 773.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=