238 Romare hafva warit den hårda lagen i bruuk ex lege Regia Romuli.» Den romerska lagen var i detta fall nästan lika hård somden äldsta svenska rätten att männen ägde ta sig hustrur med våld. Men alla dessa regler härrörde från hednatider, vilkas seder sedermera mildrats av kyrkan och kristendomen, »jure canonico». »Dy är icke heller Romerska lagen att rätta sig effter i detta fall.»^^ Leijonmarcks invändningar mot den romerskarätten hänfördesig sålundatill enstaka stadganden, där andra överväganden borde sättas i stället för Corpus juris. I rättspraxis följdes ännu vanligen romerskrättsliga stadganden. Omorsaken till den begynnande kampen mot den romerska rätten har dock även andra meningar lagts fram. Man kan hänvisa till att ett avståndstagande från romersk rätt påyrkats på den europeiska kontinenten tidigare än i vårt land. Fråga var om en internationell företeelse. Likväl har från ett håll — Ylikangas i Historisk tidskrift för Finland 1975, s. 239 ff. — den teorin lanserats, att fråga skulle varit omen av svenska intressenbetingad kamp där Karl XI och hans rådgivarebekämpat den romerska rätten medan de, somsökteskyddmot reduktion m. m., fann det i romerskrättsliga stadganden. De observationer, somYlikangas här gjort, är ej utan intresse. Men även ommaktpolitiska strävanden föranlett kritik av romersk rätt, är att observera, att det karolinska enväldets män på många områden utnyttjat just romerskrättsliga satser för att motivera radikala reduktionsåtgärder. Typiskt härför är indragningen av gods under utnyttjande av det romerska »alterumtantum»-begreppet. Å andra sidan nyttjade såväl hovrätten som enskilda romersk rätt till skydd mot en ofta brutal reduktionspolitik.*'* Ett skarpare avvisande av den romerska rätten möter senare främst hos Thomasius.^^ Hans läror komi hög grad att påverka Nehrman — Ehrenstråle och därmed den svenska rättsutvecklingen under 1700-talets första hälft. Menvi är då framme vid en tidsperiod, som ligger avsevärt efter den, där våra källor vittnar omett överväldigande starkt romerskrättsligt inflytandeunder 1500- och särskilt 1600-talen. Under 1700-talets första hälft förfäktade han och hans lärjungar energiskt, att den romerska rätten såsomvanligen underlägsen naturrätt ej borde äga något avgörande inflytandei vårt land; den utgjordeett hot mot den folkliga rätten. Den naturrätt, somEhrenstråledå hyllade, var Thomasius. I den historiska traditionen såg denne lärofader liksom hans lärjunge rättens grund. Naturrätten blev för honom en »historisk skola». W. Sjögren. Förarbetena till Sveriges rikes lag 1734, 1, s. 300 ff. '’■* Se även Klami, Vuoden 1734 lain ideologista taustaa. Tidskrift utg. av Juridiska föreningen i Finland 1968. Se även Hans Thteme, Das Naturrecht und die europäische Privatrechtsgeschichte (1947). ‘’‘’Se bl a. H. Treitschke, Samuel von Pufendorf, i Historische und Politische Aufsätze (1897) 4, s. 257.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=