22 men detta skydd skall ha varit bräckligt eftersom den romerska rätten satte avtalsfriheten över lagen. Somexempel påolagliga skattehöjningar nämns ett fall där en domstol dömde att ett avtal, somingåtts mellan en godsägare och dennes bönder (som »adelsmannen påtvungit bönderna») inte kunde rubbas av ett riksdagsbeslut. Det åsyftade beslutet måste vara 1652 års riksdagsbeslut (föregånget av 1651 års »ordning»), som klargjorde vilka skatter som husbönderna hade rätt att ta ut av sina skattefrälsebönder, varvid också antalet dagsverken fixerades.'^ Beslutet har framförallt uppmärksammats för dagsverksregleringens skull, sombrukar betraktas som en framgång för bönderna. I detta sammanhang står att läsa: »Åtminstone från tiden före de ofrälse ståndens kraftiga reaktion mot adelsväldet kring 1650 föreligger så många klagomål mot namngivna donatariers framfart... att man omöjligt kan avfärda alla dessa belägg somen ’osedvanligt framgångsrik propaganda’. Den högaristokratiska regeringen ... tog de enskilda böndernas klagomål mera på allvar än en del moderna forskare...». Sommotinstans till den nya inställningen till skattefrälsefrågan är emellertid exemplet med dessa olagliga skattehöjningar illavalt. Till saken hör nämligen att nyssnämnda riksdagsbeslut förutsatte — och tillät — att skattefrälsebönder av fri vilja ingick avtal omskatternas utgörande, somsatte denna dagsverksreglering ur spel, »det Vi utan saksens förfång, till deras inbördes accord vele hemställt hava...». Det var alltsåinteolagligt att ändradessa bönders skatter, »allenast att tvångochtrugsell förekommes». Avdettaföljer att blotta förekomstenav dylika avtal inteduger sombelägg för att bönderna förfördelats, lika litet som man utan vidare kan förutsättaatt godsägarna kunnat tvingaböndernaatt sluta oförmånliga överenskommelser.Att skatteändringar skulle vara liktydigt med skattehöjningar kan dessutominte vara något axiom. Det är i själva verket uppenbart att svaret på frågan omparternas inbördes styrkeförhållanden inte är så enkelt som den traditionella föreställningen om de nära nog skyddslösa skattefrälsebönderna ger sken av. 3. En annan syn på 1600-talsbönderna och deras herrar skall i det följande presenteras närmare med utgångspunkt från de cirka halvdussinet nyaundersökningar, sompå ett eller annat sätt har beröring med skattefrälsefrågan. Men framställningen kommer inte bara att handla omsjälvägande bönder, och inte enbart om slutförd forskning. Omvärderingen av skattefrälsefrågan förutsatte bl. a. att För källställena se Handlingar rörande Skandinaviens historia, 21, 1836, s. 187 ft. och /f. A Stiernman, Alla Riksdagars och mötens beslut, 2, 1729, s. 1166 f. Om inte annat framgår detta av alla utdragna domstolsärenden, somJutikkala själv omtalar. Se vidare nedan i anslutning till not 36. . vorj
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=