237 Naturrätten och svensk civilrätt under 1600-talet En annan fråga är omde nämnda naturrättslärarna även utövat ett starkt inflytande pä den svenska civil-, straff- och processrätten? I första hand gäller det att undersöka i vad män de nämnda auktoriteterna bekämpat den romerska rätten och därmed berett plats för sina egna, avvikande rättsuppfattningar. Allmänt sett är det tydligt, att säväl politiker som jurister kunde önska fä större handlingsfrihet genomatt frigöra sig frän det nära beroendet av Corpus juris. Aven om denna rymde möjligheter till val mellan olika lösningar av juridiska probleminnebar beroendet av Digesterna en bundenhet, somkunde kännas besvärande. Vad Grotius beträffat kan man inte hos honom skönja nägot principiellt avvisande av den romerska rätten. I vissa fall hävdar han andra — oftast frän moralteologin hämtade lösningar pä rättsliga problem. Men den romerska rättens satser är även för honom liksomför Hobbes godtagbara förebilder. Främst har emellertid Pufendorf åberopats somen mot den romerska rätten avogt sinnad teoretiker.Tydligen torde det t. ex. vara Fengers mening att hans naturrätt skulle vara de svenska domarnas inspiratör, när de i sina domskäl åberopat olika latinspräkiga källställen. Men Pufendorf var ingen principiell motståndare till romerskrättsligt tänkande. Själv har han klargjort sin ståndpunkt härutinnan i ett — hittills ej uppmärksammat brev — uppenbarligen ställt till Esaias. Brevet var föranlett av att brodern till Pufendorf förmedlat ett anbud frän Magnus Gabriel De la Gardie om en professur vid det nyinrättadeuniversitetet i Lund. Vad Pufendorf där framhåller är ä ena sidan att han inte ville föreläsa över Corpus juris Justiniani enbart, ty det gjorde mängen »leguleius» i Tyskland, utan över en allmängiltig rätt. När det gällde att konstruera en sådan hörde den romerska rätten till de källor, som komi fråga, men det gällde att pröva även dess normer med förnuft.^’ Leijonmarcks yttrande i lagkommissionen 1690 belyser senare sammanhanget. Debatten gällde om en sons rätt att ingå äktenskap efter eget val:^^ »Den romerska lagen är äter alt för skarp och härrörer mehra, somGrotius säger, af lagstiftarens willia, än Naturens lagh, finnandes man till öfwerflödh hoos dhe ^°Jfr Fenger i TfR 1965. Samuel Pufendorf till »Fratrumoptime» den 1 jan. 1667, i Magnus Gabriel De la Gardies saml., RA. Brevet har av mig återgivits i översättning »Erik Lindeman Lindschöld», RFÅ 1982. Den latinska originaltexten kommer att under året publiceras i en planerad festskrift till Robert Feenstra. — Om Pufendorfs utnyttjande av den romerska rätten som källa se även //. Denzer, Moralphilosophie und Naturrecht bei Samuel Pufendorf (1972) s. 258. Omdennese bl. a. S.Jägerskiöläi SBL XXII. Jfr. H. Ylikangas, Suomalaisen Sven Leijonmarckin osuus vuoden 1734 lain naimiskaaren laadinnassa (1967).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=