235 förnuftets ordning. Oskäliga djur gjorde varandra stor skada men människan hade fått förnuft. Man hade därför avstått från naturtillståndets frihet och underkastat sig vissa regler, lag och stadgar. Omman ej följde dessa visade man sig oskicklig att leva »uti civil förbindelse och societet, til hwilken oss rationis dictamen drifwit». Människan träder då tillbaka till » Naturens eenskylte ingifwande, som ifrån Förnuftets gemeenskap är affsöndrat, och således til then Naturlige Rätt (somlijkwäl icke egentligen kallas rätt), ther aff oskälige Creatur drifwas, och lefwer them lijkare än förnufftige Menniskior». Hobbes komi vårt land främst att få betydelse vid det karolinska systemets uppbyggnad. Liknande tankar ombehovet av en stark furstemakt till skydd mot kaos hade redan tidigare nått vårt land; de hörde sålunda till Erik Lindschölds andliga gods. Men Hobbes hade åt dessa tankar gett en utformning, som gav dem förhöjd slagkraft. Samuel Pufendorf var dock den av naturrättslärarna, som kom att stå det svenska samhället mest nära. Brodern Esaias var en framstående diplomat och ämbetsman i rikets tjänst, adlad och introducerad på vårt riddarhus.Samuel hade genombroderns förmedling tidigt kommit i svensk tjänst som preceptor för den svenske ambassadören Peter Julius Coyets äldste son. Genom fadern hade han kommit i förbindelse med den styrande kretsen efter Karl X Gustafs död, främst med M. G. De la Gardie; han fäste dennes uppmärksamhet vid att Wulfilas bibel var till salu. När han så i Holland utgivit sin första bok om naturrätt blev han erbjuden en professur vid universitetet i Heidelberg, till en början i romersk rätt men när han avböjde den, en lärostol i naturrätt och folkrätt, den första i sitt slag. I Heidelberg kom han 1664 i nära förbindelse med Erik Lindeman, senare adlad Lindschöld, och längre framen av det karolinska samhällets främste.Under sin tid där nådde honom 1666 en kallelse till det nyinrättadeuniversitetet i Lund; han mottogden påvillkor att han fick fortsätta sin forskargärningpå samma sätt somi Heidelberg. I Lund fullbordade han och utgav sitt stora verk »Jus natura: et gentium» (1672) och året därpå »De officiis hominisjuxtalegemnaturalem.» Under det storakriget med Danmark överflyttade Pufendorf till Stockholm som rikshistoriograf och handsekreterare åt drottning Ulrika Eleonora d.ä. Tydligt är att Pufendorfs läror omstyrelseskicket och samhälls-, resp. härskarfördrag utgjort en förebild för det karolinska enväldets statsrättsliga akter av år 1680,1682 och 1686. Erik Lindschölds lantmarskalkstal 1686vittnar därom. Om Samuel Pufendorf se O. Malmströms biografi (1899); Aspelin, Samuel Pufendorf, Ett trehundraårsminne, Scandia; 1932; Petzäll, Samuel Pufendorf och den praktiskafilosofien. Ord och Bild 1941 s. 78 ff.; L. Krieger, The Politics of Discretion. Pufendorf and the Acceptance of Natural Law(1965). OmEsaias Pufendorf seJean Bérenger i KarolinskaFörbundets årsbok 1978, s. 119 ff. Se Jägerskiöld, Erik Lindeman — Lindschöld 1, i Karolinska förbundets årsbok 1982. RoAPr 1686.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=