230 förhållandet att man ej gjort sig mödan att underkasta domstolspraxis någon systematisk undersökning. Avde få specialundersökningar på skildarättsområden, somgjordes, framgick visserligen det storainflytande, somromerskrätt ägt i vårt land — men dettavar lätt att bortförklarasomendast tillfälligaavvikelser. Det är visserligen uppenbart att den svenska rätten under 1600-talet såtillvida utvecklats på inhemsk grund, somprejudikat var en viktig rättskälla. För tidens åskådningvar, fram till det karolinska enväldet, domar en erkänd, rättsbildande faktor'^^ men just den vägen utövade den romerska rätten ett avsevärt inflytande. Någraförfattare har gjort gällande, att fråga ej alls skullevara omett beroende av Corpus juris civilis och den däri uttrycktarätten. I ställen skulle det arkivaliska materialet visa på ett inflytande av den tysk-romerska doktrinen i dess under 1500- och 1600-talen föreliggandeskick. Tankegången är ej övertygande. Det är citat ur det stora romerska lagverket, som fyller hovrätternas protokoll och parternas inlagor. Att domarna hämtade sin kunskap från Corpus juris direkt framgår redan av vad Loccenius lärt ut i de tre upplagorna av sin Synopsis juris. Han anvisar domare och andra att hämta vägledning i det stora lagverket direkt och varnar för att söka stöd i sena tiders doktrin. Denna citeras relativt sällan i Svea hovrätts Codex rationum, de hemliga domskälen. Emellertid har andra forskare sökt hävda, att den domarpraxis, som jag redovisat, ej alls vittnar omromerskrättslig påverkan. Fråga är i stället omett starkt beroende av »naturrätt». Ole Fenger gjorde 1965 denna tolkning gällande i en recension av mina »Studier rörande receptionen av främmande rätt under den yngrelandslagens tid».'*^ Enliknandeteori framfördes av Heikki Ylikangas i Historisk Tidskrift för Finland 1971. Visserligen synes Fenger i den senare skriften »Romerret i Norden» (1977) ha närmat sig min ståndpunkt, liksom Ylikangas gjort det i uppsatsen Receptionen av romersk rätt. Historisk tidskrift för Finland 1975. Det är likväl av intresse att återge huvudpunkterna av den framförda kritiken och undersöka argumentens hållfasthet. Fenger har formulerat sin tes i följande ordalag: »Tilbage står det sporgsmål, omikke det i langt hojere grad end af Jägerskiöld betonat, var fra naturretten receptionsmuligheden bestod i landslagens sidste tid... Naturretten foltes netop ikke som fremmed ret i samma grad som den romerskeog specielt derfor havde den mulighedfor at sive indi dommerens sind og farve deres afgorelser.» Jägerskiöld, Studier s. 79 ff; dens. i Svea hovrätts historia, s. 268. Tidskrift for Rettsvidenskap 1965, s. 1977 ff. Jfr. en senare recension av mitt arbete »Handelsbalkens utländska källor» i Tijdschrift voor Rechtsgeschiedenis» 1970, s. 236 ff. Ylikangas’ synpunkter har kritiserats av H. T. Klami bl. a. i uppsatsen Juristi vai historioitsija? Tidskrift utg. av Juridiska Föreningen i Finland 1968, s. 511 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=