229 Främst beror emellertid obenägenhet att godta källornas vittnesbörd på en nationalistisk tradition. Svensk rätt skall ha utvecklats av egen kraft. Denna tes möter redan i början av 1600-talet. Den ägde samband med den kult av goterna, sominleddes av Johannes och Olaus Magnus seklet före. För Loccenius, Rudbeckius, Lundius och Rabenius var den gotiska traditionen betydelsefull, då den gav vår rätt anor från geter, årtusenden tillbaka i tiden. Den getiske hövdingen Zamolxis var vår förste lagstiftare och hade bland allt annat även skapat en urgammal rättsordning, äldre än grekers och romares. Märkligt var att Johan Stiernhöök hade mod nogatt protestera mot vad hanansåg varahistoriefantasier och nöjde sig med att lovprisa svearnas och götarnas urgamla rätt.^® Loccenius åter hade ej kraft nogatt motståtrycket frånOlof Rudbeck och avstod snart nog från opposition mot hans läror.^’ Ett under senare delen av 1600-talet framträdande motstånd mot tillämpning av romersk rätt hade likaledes en nationalistisk innebörd. Hundra år senare bestred den då etablerade historiska skolan ifrån andra utgångspunkter att svensk rätt alls påverkats av romersk rätt. Det var en lära som vann stort inflytande. Den har präglat rättshistorien i vårt land till våra dagar. Svensk rätt måste ha utvecklats av folket och dess rättskunnigaledare på grundval av svensk rättspraxis. Denteorinmöter hos Geijer, Järta, Schlyter ochgodtogs senare även av Karl XIVJohan. Läranvar i sin tur närmast en avglans av dåtidatysk doktrin, utvecklad av Kant och senare av nationalromantiken, främst av von Savigny.‘^° Även sedan den historiska skolan förlorat sitt grepp om sinnena — mot 1800-talets slut — fortsatte rättshistoriker att utveckla teorin omden svenska rättsutvecklingens självständighet. K. G. Westman underskattar i sin De svenska rättskällornas historia det romerskrättsliga inflytandet, likaså Åke Holmbäck. Men denna ståndpunkt berodde främst på bristande kunskap omvad de svenska källorna visade. Mankunde likväl ej komma förbi det förhållandet, att den juridiska doktrinen i vårt land i hög grad påverkats av den romerska rätten. Loccenius’ arbeten vittnade därom. Men man gjorde gällande, att doktrinen ej uttryckte svensk domstolspraxis, somskulle varit annorlunda. Så betvivlar ännu Westman i De svenska rättskällornas historia att doktrinen väsentligt påverkat rättspraxis: »Ostridigt är emellertid att doktrinen på många punkter icke återger samtida gällande rätt». »Den efter utländskt mönster tillskurnaklädseln sitter illapåden inhemska stommen» (s. 52.). Rättspraxis ställdes alltsåupp sommotsats till svensk doktrin. Att dettavar en felsyn, är numera uppenbart. Att den kunde hävdas berodde helt enkelt på det ** SeJohan Stiernhöök, Omsvears och götars forna rätt (Rättshistoriskt bibliotek 2, Skrifter utg. av institutet för rättshistorisk forskning 1981) min not 1 till s. 5. Om Loccenius se Jägerskiöld i SBL XXIV s. 79 f. Se häromJägerskiöld, Den historiska skolan. I Den historiska skolan i Lund (1983).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=