228 kvalitet och däremot svarande anseende men var närmast föranledd av behovet av juridisk regelbildning. Däremot är det knappt en lösbar uppgift att för vårt lands del söka förklara receptionen generellt ur några politiska aspekter, ur någon bestämd politisk eller social maktkamp. Den romerska rättens regler nyttjades friskt av såväl enväldes- och reduktionsvänner som av deras motståndare och de politiskt frisinnade inomadeln. Flera forskare har emellertid av skilda skäl varit obenägna att fullt ut godta de resultat somkunnat vinnas genomstudier av hovrätternas akter, protokoll och nota. Olikainvändningar har rests. En bygger på påståendet, att det av migpresenterade materialet ej skulle vara representativt. Av min framställning skulle ej framgå, vilka rättsfall som äger motsatt innebörd. Sedan jag i det stora arbetet Handelsbalkens utländska källor lagt fram ett omfattande och samstämmigt material har denna typ av kritik ej mer framförts. En invändning har hävdats med den relativt enkla metoden att jämföra svenska lagförslag och slutligen 1734 års lag med främmande lagar och framför allt Corpus juris Justiniani (resp. de kanoniska lagtexterna, Gratiani dekretaler m. m.). Bernhard Rehfeld sökte med en sådan jämförelse finna ut hur många stadganden i de senare svenskatexterna, somkundesägas härröra från romerska källor. Resultatet var — inte överraskande — att inflytandet från Corpus juris endast i begränsad mån var påvisbart i 1734 års lagtexter, främst i ett antal regler om pant, borgen och köprätt.Men förklaringen till detta förhållande är näraliggande. Äldre lagtexter, ännu 1734 års lag, rymde överhuvudtaget få stadganden på de storaoch viktiga områden somallmän civilrätt utgör. Alltjämt rörde man sig här med oskriven rätt. Det är ju framför allt där som den rikt utvecklade romerska rätten utövade ett stort inflytande. I ett riktigare perspektiv än Rehfelds har H.T.Klami satt in 1734 års lag. I en störreundersökning har hanvisat, att manfår gå bakom lagtexternasomedelbara ordalydelse för att fullt ut skönja det romerskrättsliga inflytandet, liksom det senare beroendet av naurrättsliga resonemang. Klami har i ett antal intressanta och skarpsinniga undersökningar lyckats därmed, nu sammanställda och utvecklade i »Tutkimuksia vuoden 1734 lain taustasta ja tulkinnasta» (Undersökningar om bakgrunden till 1734 års lag och dess tolkning) 1981. Han har här behandlat romarrättens inflytande på giftermålsbalken, i en annan studie panträttens utveckling och i en tredje studie av stort intresse har han tagit upp den klassiska frågan omdepositariens ansvar för anförtrott gods. Med stöd av sin forskninghar han även påvisat att man inte kan i fråga om1734 års lag ställa upp två alternativ — kodifikation eller nyskapande — utan måste anlägga ett mera nyanserat synsätt. B. Rehfeld i Rezeption in Schweden, Savigny Zeitschrift fiir Rechtsgeschichte Germ. 1965.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=