221 om att två av de bästa från varje hovrätt skulle utgöra revisionsrätten, varvid även en från varje kollegiumskulle ingå däri. Det var ett vittnesbörd omdet nära sambandet mellan den rent judiciella och den administrativt-judiciella verksamheten (se nedan). Drotsen borde ha ledningen av den nya högsta instansen. Per Brahe utvecklade den 13 nov. närmare den tanken. Riksrådet beslöt emellertid att inte för det dåvarande upprätta någon ny organisation för den högsta domsmakten. Man borde avvakta att drottningen blev myndig. Då skulle en ny ordning kunna beslutas. Man hade tydligen en känsla för att man rörde vid ett ömtåligt ämne. Det fanns otvivelaktigt en latent spänning mellan önskemålet att förlägga den högstarättskipningen till en från monark och råd friståendedomstol och monarkens önskan att verka somrikets högste domare. Under de närmaste åren skulle Per Brahe d.y. företräda önskemålet om en av jurister dominerad högsta domstol*^, medan Axel Oxenstiernatydligenhadeen stark känsla för att monarken skulle behålla sitt inflytandeöver den dömande verksamheten. Det är troligt att Brahes ståndpunkt sammanhänger med hans hävdande av drotsämbetets ställning. Mikael Wexionius Gyldenstolpe, som gärna gav uttryck åt Brahes tankar, betecknar i sin »Politica» drotsen somlandets vicekung. Brahe var akademis kansler och Gyldenstolpe en bemärkt medlem av konsistoriet där.'^ Sedan Kristina tillträtt regeringen aktualiserades frågan omrevisionen åtskilliga gånger. Flera nya försök gjordes att frigöra den dömande uppgiften från rådet och förlägga den i ett självständigt kollegium. Ett förslag år 1645 i denna riktning ingick som ett led i en — troligen av Per Brahe igångsatt — manöver för att minska kansliets dominerande roll.'^ Det mötte emellertid nu en skarp gensaga av Axel Oxenstierna. I sin skrivelse till drottning Kristina av den 12.3.1645 antydde han att en sådan reform skulle komma att gå hennes höghet för när. Per Braheåterkomsnart nogtill förslaget att inrättaett särskilt revisionskollegium. Han påpekade att revisionssakerna blivit allt flera, i följd av att andra hovrätter än Svea inrättats. Något senare föreslår Brahe att några personer skall utses att bearbeta revisionsmålen och sedan förelägga dem för drottningen. Johan Stiernhöökarbetadenu ut ett memorial för revisionssekreterarens uppgifter. Följande år dryftades saken i rådet, med en ordväxling mellan Brahe och Oxenstierna. Den senare erinrade om att Gustaf II Adolf alltid velat behålla avgörandet i revisionssakerna, tydligen i det syfte att förhindra en utveckling mot en allmän rätt att fullfölja till högsta instans. Brahe åter vill få en speciell instans till stånd. Efter någon månad återkom drottningen till samma problem. Oxenstierna sade nu att han kunde acceptera tanken på ett särskilt revisionskolÅbo Se även Runeby, a.a. s. 394 ff., 402 ff. SRP 1644, s. 413. 426.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=