220 dom dåmera ej fick grundas på annat material än det, som stått hovrätten tillbuds.’ Gustav II Adolf synes dock ha prövat målen mera allsidigt.Revisionen skulle, framhölls ännu 1662, blott vara en »examen Actorumprioris instantise». (Revisionsplakatet 31.8. 1662; instr. 17.7. 1663 för föredragandena.) Revisionen ifrågakom länge endast i civilmål.*’ Först mot slutet av 1600-talet vidgades praxis så, att även domar i brottmål kunde omprövas. Men monarken hade även dessförinnnan rätten att benåda och att leuterera. Dessutom skulle vissa domar i brottmål alltid underställas honom. Så länge Gustaf II Adolf kunde leda utvecklingen, utövade han personligen revisionen av Svea hovrätts domar. Han var tydligen angelägen att ej låta denna befogenhet övergå till riksrådet. Måste han av någon orsak överlämnaprövningen till rådet, lämnade han dettaett kasuellt bemyndigandeatt vararevisionsrätt. I sådana fall fördes särskilda protokoll, särhållna från riksrådets.*^ Emellertid medförde händelserna snart nog att utvecklingen kom att gå i annan riktning. Mot slutet av Gustaf II Adolfs regering, då han av krigspolitiken tvangs vistas utomriket, fick revisionen en något förändrad innebörd. Kungen nödgades 1630 uppdraga åt riksrådet att vara »revisionsrätt». Efter kungens död 1632 fick rådet fortsättningsvis handha den högsta rättskipningen, nu som förmyndareregering. Så kunde riksdrotsen, Gustaf Oxenstierna, den 17 okt. 1640 i rådet förklara, att »Vij sittia här i regeringen cum eadem autoritate et potestate somkonungen, besynnerliguti justitias — administrationenoch domaresaker, ther uti oss böör föllja hvad rätt är och vårt egit samvete».*^ Vid ett senare tillfälle erinrade Axel Oxenstierna omatt »kanslern plägar å konungens vägnar låta avfatta domarna».*'* Revision av hovrätternas domar ankom sålunda på rådet under monarkens ledning. Man kan säga att rådet återvunnit en ställning inomlandets domstolsväsende, somdet tidigare innehaft. Denna utveckling skapade dock vissa svårlösta problem. En svårighet var för riksrådet arbetsbelastningen. Revisionsmålen blev allt flera. Redan 1642 förklarade Axel Oxenstierna i rådet att omantalet revisionsmål fortsatte att öka så kunde varken monarkens eller rådets tid räcka till för dem. Han förordade inrättandet av en särskild revisionsrätt. 1 en sådan borde placeras män med erfarenhet från arbetet i en hovrätt. Något senare enades rådsherrarna ’ SRP 1638, s. 332. Almquist, a.a. " Jfr. B. Ankarloo, Trolldomsprocesserna i Sverige, (1971) s. 36. '^J. E. Almquist i SvJT 1940, s. 63. SRP 1640, s. 295. ’■* Axel Oxenstierna t. Kristina 21.3.1645, Skriv. t. konungen. Drottning Kristinas tid, RA. Anfört av N. Runeby, Monarchia mixta (1962) s. 315.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=