217 Rätt och rättskipning i 1600-talets Sverige AV PROFESSOR STIGJAGERSKIOLD För svenskt rätts- och samhällslivvar 1600-talet ett betydelsefullt sekel. Dålades grunderna för vårt nutida domstolsväsende, i nära anslutning till den stora reformen av central- och lokalförvaltningen i riket. Därmed hade även en möjlighet öppnats att omvandla vår medeltida rätt till en modern sådan. Denna mångsidiga reformperiod förutsatte en nära och fortgående kontakt med kontinentens och Englands andliga liv. Hur nära denna var kan belysas med namnen påtreandligastormän, somunder längre eller kortare tid knutits till den svenska kronan: Hugo Grotius, René Descartes (Renatus Cartesius) och Samuel Pufendorf. Deras namn kommer att ofta möta i det följande. De påverkade den juridiska doktrinen och undervisningen, rättskipning och förvaltning och det politiska livet. Rättskipningen i högsta instans. Svea hovrätt instiftas 1614 För domstolsväsendet innebar Svea hovrätts tillkomst år 1614 i första hand lösningen av ett sedan länge aktuellt problem, nämligen utformandet av rättskipningen i högsta instans, även om senare reformer skulle minska betydelsen härav. Samtidigt betydde tillkomsten av en fast överinstans att en ofta i främmande land utbildad elit kunde göra sitt inflytande gällande. Rättskipningen i högsta instans hade länge varit illa organiserad. Ett flertal försök hade under föregående sekel gjorts att skapa bättre förhållanden, men förgäves. Ovan de folkliga domstolarna — härads- och lagmansting, rådhusrätter, senare även kämnärsrätter — hade en kunglig rättskipning utvecklats alltifrån tidig medeltid. En överprövning av de lokala domstolarnas avgöranden kunde ske antingen inom kungamaktens ram eller genom rättarting under
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=