200 porträttmedaljonger av Karl IXoch Gustav II Adolf. Lejon med kronor vaktar det krönta riksvapnet. Sammanflödet av rättsliga och religiösa idéer i bilderna får på 1660-talet en komplikation, somkan göra anspråk på betydande intresse. När boktryckaren och förläggaren Ignatius Meurer 1666 gav ut lands- och stadslagen utfördes två alternativa titelsidor, som väsentligt skilde sig från varandra. Det var i bägge fallen fråga om redan existerande titelblad. Det ena saknar helt figurer och överensstämmer i detalj med titelgravyren i 1655 års bibelutgåva. Den hierarkiskauppbyggnaden är densamma somi lagböckerna, man ser överst Treenigheten somcentral symbol tillsammans med Bibelnvilken inplacerats i ett genombrutet segmentfält, uppburet av toskanska kolonner. Under bildtexten och riksvapnet finns längst ned en topografiskt genomarbetad skildringav Stockholm, inteutan likheter med stadskonturen i sjölagen. På de uppslagna sidorna i Bibeln återklingar, manande och straffande, den rudbeckianskaförkunnelsen: »Hör Israel, the Bodh och Rätter, som lagh i dagh talar för idhor öron, och lären them, oc behåller them, at i gören thereffter» (5 Mos. 1) samt »Om j icke hören Herrans röst, vthan åren hans Munohörige: så skal Herrans hand wara emoot eder och edra Fäder» (1 Sam. 12,15). I den andra titelvarianten saknas helt den klassicerande arkitekturen. Den gammaltestamentliga anknytningen har vidare försvunnit. Strålglansen utgår denna gång från den apokalyptiska madonnan, omgiven av blomsterbärande änglar och skildrad med barockens spel av ljus och skuggor. Nederst visas Nattvarden, väl sannolikt dess instiftande. Tronande i nischer framställs gestalter ur den svenska rätts- och kyrkohistorien. Här finns Ansgar och Sigfrid, dessutom Erik den helige och Kristoffer av Bayern. Det kan i förstone synas förbluffande att en lagutgåva i det protestantiska Sverige förses med en Mariabild, somså klart förråder sitt ursprung i en katolsk bildvärld. Meurer måste rimligen ha haft en särskild anledning att på detta sätt bryta traditioneni den rättsligaikonografien. Förlagan hade utförts av den tyske gravörenJohan Leijpold och ingår i Missale herbipolense, vilket utgavs i Wiirzburg 1613.^^ Vad somdär visar helgonen St Kilianus, St Colonatus, St Burchardus och St Totnanus har i 1666 års lagbok alltså förändrats i patriotisk riktning genom nya inskrifter och genom att biskopsmitrorna i ett par fall försvunnit. Valet av det katolska missalets gravyr bör ses i samband med stormaktstidens antikvariska entusiasm, så väsentlig som drivkraft för samtliga de lagutgåvor somunder århundradet publicerades. Till självkänslan somtalar ur intresset för den gamla germanska rätten kom förhållandet att den inhemska rätten från medeltiden alltid varit självklar och levande. Det nystiftade Antikvitetskollegiet i Uppsala — drivande kraft när Schefferus utgav kungaspegeln — befordrade Rudbeck, Svensk lagbibliografi, 43.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=