185 III. Dygdeallegoriens roll inomfursteapoteosen och den politiserande konsten hade förberetts inomdet florentinska och venezianska måleriet under 1500-talet. Den religiösa konstens formler annekterades successivt och ingick en förening med den klassicerande allegorien. Förloppet kom också att beröra det bibliska förbundet mellan Pax och Justitia. I Sala del Collegio i Dogepalatset skildrade Veronese hur de bägge dygderna träder inför Venezia för att presentera sina attribut.*' Utgångspunkten var en passus ur Psaltaren 84,12. Med hänsyn till temats betydelse i den svenska stormaktstiden är det befogat med ett citat: »Jag vill höra vad Gud, Herren talar: se, han talar frid till sitt folk, och till sina fromma; må de blott icke vända åter till dårskap. Ja, hans frälsningär nära demsomfruktahonom, och så skall ära bo i vårt land ... Godhet och trofasthet skola där mötas, rättfärdighet och frid kyssas; trofasthet skall växa upp ur jorden och rättfärdighet blicka ned från himmelen ... rättfärdighet skall gå framför honom(sc. Herren), den skall ock stadigt följa i hans spår.» Till dem som ägnade motivet en separat framställning hörde den produktive nederländaren Marten de Vos. I en laverad teckning från 1598 ser man de bägge dygdernakaresserande varandra. Freden har olivkvisten i sin hand och Rättvisan håller sina traditionella attribut. En putto bär en krönt fredsspira på vilken syns ett par duvor, samtidigt somhan trampar på krigets sinnebilder — Freden håller f. ö. sin fot på svekets och tvedräktens mask. På ömse sidor i fonden skymtar bibliska scener som ytterligare bestämningar till de båda huvudagerande: här finns försoningsdöden på Golgata men också Moses mottagande lagens tavlor. Föreningen betonas därtill genomde bägge änglarna som under duvans vingar håller lagerkransen.'^ Bilden är ett exempel på hur den medeltida kampen mellan dygder och laster, psychomachian, lever vidare i en bildvärld somalltmer präglas av humanismens '' O. von Simson, Zur Genealogie der weltlichen Apotheose imBarock besonders der Medicigalerie des P. P. Rubens {= Sammlung Heitz. Akademische Abhandlungen zur Kulturgeschiebte. II. Reihe, Band 9, 1936), 222. Teckningen kan sättas i samband med en målning av de Vos i Eremitaget i Leningrad; se Mitteilungen der staatlichen Ermitage VI,1954,19. — Intill Justitia är framställd en långbent fågel. Strutsen resp. tranan förekommer, omän sparsamt, somattribut till rättvisan. Det är här frågan om den traditionella sinnebilden för vaksamheten; att tranan inte håller en sten, somvanligen är fallet, är inte unikt i kombinationernamed Justitia; se E. von Moeller, Strauss und Kranich als Attribute der Gerechtigkeit (i Zeitschrift fiir christliche Kunst XVI, 1903), sp. 83 ff. 1 en odaterad målning av Vasari (Neapel) skildras Justitia intill en struts och med ena handen visande på den mosaiska lagen medan den andra lagerkröner Pax, samtidigt somTvedräkten besegras; se T. S. R. Boase, Giorgio Vasari. TheMan and the Book (=TheA. W. Mellon lectures in the finearts, 1971), 34 f. Den säregna kombinationen med strutsen motiveras i den ikonologiska litteraturen med att fågelns fjädrar hade samma längd och att den ansågs idissla sin föda — parallellen med juridikens teori och arbetsmetoder öppnar som synes vida perspektiv.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=