164 Nederländerna fick mos gallicus en stark ställning, som varade till mitten av 1700-talet.Donellus däremot flydde till Tyskland, där hans »Commentarii iuris civilis», sominnehöll ovannämnda system, publicerades år 1589—1595.’' I Tyskland hade man dock försökt bygga upp nya system sedan början av 1500-talet. Främst forskarna vid universitetet i Wittenberg hade börjat tillämpa kraven på en ny rättssystematik. Bland dessa kan man nämna Johann Apel (1486—1536) och Konrad Lagus (död 1546). Apels systemkännetecknas därigenom, att han inte betraktade personerna såsomen särskild huvuddel (caput) av systemet utan endast som ett visserligen rättsligt relevant förhållande (circumstantia) utanför systemet.Utgångspunkten för systemet var alltså res. I Apels systemanvändes för första gången den medeltida indelningen jus in re — jus ad remför att skilja sak- och obligationsrättenfrånvarandra.ÄvenPetrus GregoriusTholosanus (1540—1597) ställde res framför personae, eftersomGud skapadetingen föremänniskorna, ochFranciscus Connanus (1508—1544) behandlade förmögenhetsrätten före äktenskapsrätten, eftersom man skulle skaffa sig förmögenhet före äktenskapet.Lagus’ rättssystemomfattade hela rättsordningen. Systemet är intressant främst därför, att det inleds av en för hela rättsordningen gemensam allmän del.^^ Systematikerna i Wittenberg lyckades inte grunda en fast systemtradition, och representanterna för mos gallicus, i synnerhet Donellus, hade i princip en möjlighet att bilda en ny systematisk skola i Tyskland. Så blev dock inte fallet, trots att Donellus’ verk hade ett visst inflytandei slutet av 1500-talet och i början av 1600-talet.Systemförsöken upphörde under förra delen av 1600-talet, och den praktiskt inriktade nya riktningen usus modernus pandectarum, som behandlade den i Tyskland tillämpade romerska rätten, nöjde sig med legalordningen i Corpus juris.Flumanisterna själva var inte heller odelat positivt inställda till en förnyelse av rättssystematiken. Den mest betydande representanten för mos gallicus. Jacobus Cujacius (Jaques Cujas, 1522—1590) ansåg det inte nödvändigt att avstå från legalordningen i Corpus juris,’" och den främste tyske humanisten, Ulrich Zasius (1461 —1535) var av samma åsikt. Zasius betonade, att undervisningen i detaljkunskaper var viktare än förnyandet av systeKoschacker s. 118 och 233 t., Wieacker, Privatrechtsgeschichte s. 169. Stintzing I s. 377 f. Stmtzing I s. 291, Wieacker, Grunder und Bewahrer, Göttingen 1959, s. 59. Stintzing I s. 294 t., Wieacker, Grunder s. 60. Troje s. 84. Stintzing I s. 300 ff. Stintzing I s. 421, 651 och 717, Wieacker, Privatrechtsgeschichte s. 168. Wieacker, Privatrechtsgeschichte s. 204 ff. Se Stintzing I s. 376.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=