163 systematiker.Donellus betraktade visserligen varje actio som ett hjälpmedel till förverkligandet av motsvarande rättighet*', men han drog inte helt de systematiska konsekvenserna av denna inställning. Ehuru de s. k. actiones in personambehandlades i den obligationsrättsliga delen (andras skyldigheter mot oss), hittar man däremot actiones in remförst i den utanför privaträttssystemet liggande processrättsliga delen. Det är klart, att Donellus’ system inte var helt nytt, utan att den s. k. legalordningen i Digesterna endast hade ersatts med ordningen i Institutiones, personae — res — actiones.'^ Första delen av privaträttssystemet behandlar personae et res, andra delen obligationes och processrätten actiones. Obligationes kunde betraktas både somslutet av res-delen (res incorporales), och som en inledning till actiones-delen, vilket också var allmänt ända fram till början av 1800-talet.Donellus’ systembyggande stannade inte vid uppdelningen av privaträtten. Han delade upp hela rättsordningen i privaträtt och offentlig rätt, varvid han inom privaträtten behandlade även för hela rättsordningengemensammafrågor.' Den offentligarätten utgjordenärmast en jus singulare, och förhöll sig till privaträtten som ett undantag till en regel. Ehuru en direkt påverkan inte kan påvisas, är det möjligt, att det sena 1500-talets moderiktning inom filosofin, ramismen, utgör en bakgrund till Donellus’ systematiseringsförsök.*^ Petrus Ramus (Pierre de la Ramée, 1515—1572) krävde bl. a., att man skulle ersätta det skolastiska samlandet av argument genom en ny systematik. Den vetenskapliga metoden skulle vara deduktiv; utgående från det allmänna skulle man komma framtill det speciella. Ett systemskulle bestå av dikotomier; av varje begrepp måste man bilda två nya underbegrepp.Bland de jurister, som tog intryck av ramismen, kan främst nämnas Hermann Vultejus (1555—1634)"' och Johannes Althusius (1557-1638).'^ De franska humanisterna var ofta hugenotter, som under religionskrigen i slutet av 1500-talet måste fly till Nederländerna och Tyskland. I synnerhet i Going, Geschichte s. 42 f. '' Donellus sp. 236. Detta har redan Stintzing (I s. 380) betonat. ' ' Se framför allt Friedrich Carl von Savigny, System des heutigen Römisehen Rechts, 1, Berlin 1840 s. 401 ff. Troje (s. 74) har påstått, att man först i början av 1800-talet började kräva, att obligationes skulle betraktas antingen som en del av res eller som en del av actiones. '■* Donellus sp. 215 ff. Martin Bullinger, Öffentliches Recht und Privatrecht, Stuttgart 1968, s. 18. Stintzing (I s. 148) förnekar dock detta, medan Going, (Den europeiska rättsvetenskapens ursprungliga enhetlighet, TfR 1968 s. 215) är tveksam. Stintzing I s. 147, Erik Wolf, Grosse Rechtsdenker der deutschen Geistesgeschichte, 3. Aufl., Tubingen 1951, s. 206. Se Stintzing 1 s. 452 ff. Se Stintzing I s. 468 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=