14 hälle, och då i synnerhet inomjordbruket, d. v. s. landets huvudnäring både i början och slutet av stormaktstiden. Följaktligen är det inte oviktigt hur denna uppfattning ser ut, somockså genomsyrar många arbeten med andra, och mera begränsade ambitioner än att analysera samhällsförändring på den abstrakta systemnivån. 1. Uppfattningen om 1600-talets gammalmodiga, odynamiska agrarsamhälle går tillbaka på en socialhistorisk forskningsinriktning, som uppehållit sig kring nyckelbegrepp som adelsväldet, skattefrälsebönderna och reduktionen och på ett forskningsläge — fortsättningsvis kallat det äldre forskningsläget — som kännetecknas av en påfallande konsistens vid sidan av flera andra betydelsefulla särdrag. Somdet viktigaste av dessa måste prioriteringen av »skattefrälsefrågan» betecknas, inte minst på grund av de konsekvenser, direkt och indirekt, som detta fått för synen på den agrara sektorn i dess helhet. Böndernas — som en följd av adelsväldet — förändrade villkor har sålunda utgjort den klassiska, socialhistoriska infallsvinkeln på svenskt 1600-tal. Bakgrunden är de stora gods- och ränteavsöndringarna till adeln under 1600-talets första hälft, varigenomfrälsejordens andel av rikets (Sverige -I- Finland) totalmantal ökade till över 60%. Huvudproblemet kom från början att gälla de självägande bönderna, som genom abalienationerna förvandlades från skattebönder till skattefrälsebönder. Det var här som adelsväldets avigsidor i social bemärkelse kom starkast till uttryck, menade man. Landborna på den nya och den gamla frälsejorden, liksom kronobönderna, uppmärksammades mindre; de under kronan kvarvarande bönderna påstås dock ha drabbats av ökade pålagor, när deras antal minskade. Från denna dominerande forskningsinriktning avvek Hakon Swenne med sin undersökning från 1933 omden svenska adelns ekonomiska privilegier, där också frälseböndernas ekonomiska villkor i viss mån uppmärksammades. Men en svala gör ingen sommar och eftersom Swenne uttryckligen avstod från att behandla skattefrälsebönderna, kvarstod frågetecknen beträffande dessa. Den traditionella synen på 1600-talsbönderna och deras herrar är m. a. o. i hög grad liktydig med skattefrälsefrågan, som i tillspetsad korthet ser ut som följer.* Godsavsöndringarna till adeln har radikalt försämrat böndernas ställning och innebar ett allvarligt hot mot bondeståndets frihet. Man riskerade att socialt och politiskt deklasseras till »medelbara» undersåtar. Det var visserligen bara skatteböndernas räntor och skatter till kronan — inte deras jord — som kronan avhände sig, men godsägarna har ' För det följande hänvisas till E. F. Heckscher, Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa, 1:2, 1936, passim. Precisa sidhänvisningar för respektive delproblem återfinns i den nvare litteratur, som presenteras nedan i avsnitt 3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=