155 Då lagkommissionens bakgrund var denna är det förståeligt att en noggrann gallringföregick valet av medlemmar. Desomberedde ärendena hade påett eller annat sätt visat sin användbarhet genom att främja reduktionspolitiken eller stöda enväldet.Utgående från detta kan man även förklara kommissionsledamöternas inställning till den romerska rätten. I allmänhet ställde de sig i beredningens olika skeden på den ståndpunkt som ur synvinkeln av kronans fördel framförts i den aktuella diskussionen och de rättsliga tvisterna.^* Offentliga åberopanden av romersk rätt i positiv mening är fåtaliga bland kommissionsledamöternas yttranden och infaller i arbetets inledande skede. Sålunda konsaterade landshövding Erik Lovisin vid sammanträdet 24.7.1688: »Äldste civil lagen, den wij pläge något ansee eller omtala i gemeen, är Lex XII Tabul (arum)».^^ Hovkanslern Nils Gyldenstolpe ansåg för sin del 20.2.1690, att det var behövligt att definiera begreppet arv med hänvisning till att »Jus roman(um) är fullt medh definitioner, jämwähl och flere andras wälgjorde lagar».AssessornJonas Hassel hänvisade vidsammanträdet 11.3.1690 till de romersk-rättsliga grunderna för att göra någon urarva och uttalade: »Uti jure romanoopptecknas 18 orsaker, och förmeenar mongen inge flere wara.»'^'* I kommissionsarbetets senare skede blev inställningen till romersk rätt mera negativ.Till Hassels ovan citerade uttalande genmälde Lars Lilliemarck: »De orsaker kunna alla eij hijt lempas.»^^ Den egentliga kritiken mot den romerska rätten framkommer i föredraganden Sven Leijonmarcks memorial rörande sonens frihet att ingå äktenskap, som föredrogs i kommissionen första gången 26.8.1690. Leijonmarck försvarade eftertryckligt sonens självständiga rätt till giftermål med hänvisning till naturrätten och skrev: »Den Romerska Lagen är åter alt för skarp och härrörer mehra, som Grotius säger, af lagstiftarens willia, än Naturens Lagh, finnandes man till öfwerflödh hoos dhe Romare hafwa warit dhen hårda lagen i bruuk ex lege Regia Romuli, att en fader ägde macht icke allenast öfwer barnens egendomb och actioner, uthan och hade potestatem liberam in corpus et vitamsampt jus vitae et necis... Men somsådant i hedendomen passerat, och har nästan större obligation än dhet bruket i gambla tijder uthi Swerige, att man medh wåldh togh sig hustrur, till förtygandes att och andra senare ordningar serdeles de jure Canonicosådant i Christendomen ändrat och uphäfwit; dy är icke heller Romerska lagen att rätta sig effter i detta fall, serdeles emedan främmande civile stadgar kunna fuller gifwa något efftertänckiande, men äre både i sig sielf föränderlige och halwa ingen fullkomblig vim arguendi hoos oss.» Yhkungas 1967, 28-31. Yltkangas 1967, 235-238. I-örarbetena till Sveriges rikes lag 1686—1736. Utg. af WilhelmSjögren I (1900) 37. Jfr även 30, 32, 153, 288. ’’ Ibid. 148. Ibid. 188. Jfr ibid. 155. Ibid. 189.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=