153 Ytterligare kan man konstatera att naturrätten gjorde sitt inträde på svensk mark redan innan självhärskardömet, alltså under förläningsaristokratins guldålder. Som exempel kan nämnas utnämningen år 1671 av Axel Kempe till professor i juridik vid Åbo akademi. Han förpliktigades undervisa: »i synnerheet Institutiones juris Civilis Romani, accommenderandes dem till wårt fädherneslanz Lagh, och Vngdomen der uthi kan see dheras usum, doch så att han förnembligen och mehr wijsar rationes legumex natural! gentiumJure, än af en hop öfwerflödige allegationibus legum som mehra tiena till att irra än perfectionera studiosorum judicia uthi detta Studia .. Vid Uppsala universitet undervisade från år 1655 Petrus Gavelius i natur- och folkrätt. Naturrätten omnämndes i Uppsala universitets statuter från år 1655.*^ Enär de uttalanden, i vilkaman mest eftertryckligt betonar den romerska rättens betydelse, gjordes under samma årtionde — de gällde ju frågor kring äganderätten — såg man i detta skede ingen konflikt mellan naturrätt och romersk rätt. Motsatsförhållandet är klart av ett senare datum. Vad sedan angår självhärskardömet så erbjöd såväl naturrätten — här kan hänvisas till Hobbes och Pufendorf — somden romerska rätten alldeles tillräckligt med principer och argument somstödde nämnda styresmodell. Under inga omständigheter kan man hävda, att enbart naturrätten skulle ha erbjudit en duglig arsenal för upprättandet av enväldet.'^ Corpus juris, somkodifierades på initiativ av en stark kejsarmakt, var i detta avseende ännu mera användbar och i många europeiska länder nyttjade legister den i detta syfte. Nämnda fakta gör förklarandet av de granskade fenomenen mycket vanskligt. Varför gynnades naturrätten ifall dess innehåll ej var betydelsefullt? Till vad behövdes en sådan doktrin, som gav ringa eller ingen hjälp vid lösandet av praktiska problem eller vid stiftandet av lagar? Som jag ser det blev naturrätten ett mycket effektivt vapen i händerna på de stigande grupperna när den identifierades med den inhemska rätten. Under tiden före självhärskardömet gavs naturrätten konkret innehåll utgående från den romerska rätten. Åtminstone underlät man att betona att den svenska lagen skulle vara närmare naturrätten. En avgörande förändring skedde från början av 1680-talet. Vid utnämningen av professorer avstod man från att i deras utnämningsbrev hänvisa till den romerska rätten. I stället började man framhäva naturrättens och den inhemska rättens betydelse.'^ Denna linje innebar att den strikta tolkningen gavs företräde. När härskaren sedan explicit förbjöd hänviKuninkaalliset ja kanslcrin kirjcet 1640—1713 (Helsingfors 1940), s. 100 ff. Lindberg 1976, s. 16. Lindberg 1976, s. 30 ff, 73 ff. Sc närmare Heikki Ylikungas: Suomalaisen Sven Lei)onmarekin osuus 1734 lain nainiiskaaren laadinnassa (I-inländaren Sven Leijonmarcks andel vid utarbetandet av giftermälsbalken i 1734 års lag) (1967), s. 263-265.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=