148 slutligen trängde in även i Sverige genom förmedling av svensk ungdom som studerat i utlandet och fick så stor makt inomrättslivet att kungen blev tvungen att genomoffentliga stadganden vidta åtgärder för att förhindraatt romersk rätt missbrukades i domstolarna. Han hänvisar på denna punkt till Karl XI :s kända brev av den 14 november 1684 (s. 6—8). Grunddraget i analysen är en strävan att påvisa att förhållandena i det forna Romoch i samtidens Sverige var olikartade (s. 8 —9), varav sedan följer, att den romerska rätten inte kan användas i Sverige. Utgångspunkten för olikheterna är enligt författarna skillnaderna i klimat (s. 15—17), eftersom olika klimat uppammar olika egenskaper och böjelser hos folken, vilket åter leder till att de får olikartade förvaltningssystem. Helt i konsekvens med det ovan sagda betonas i den ifrågavarande dissertationen naturrättens (t. ex. s. 13) och den inhemska skrivna lagens betydelse som motvikt till den romerska rätten. Det är viktigt att uppmärksamma, att Nehrmans och hans elevers inställning till den romerska rätten var mest negtiv och radikal, då de behandlade den i offentligheten på ett generellt argumenterande plan. I praktiken hände det fortfarande att man stödde sig på romersk rätt och t. o. m. i Sven Brings ovan citerade dissertation anser författaren det motiverat att kritisera även dem, som helt och hållet och alltför starkt förnekar nyttan av romersk rätt. Så länge man bara ständigt håller i minnet olikheten mellan de romerska och svenska förhållandena, kan den romerska rätten på många sätt vara till fördel, då det gäller att förstå den inhemska rätten (s. 10—11). Vidare kunde den romerska rätten användas som en giltig grund sedan man först förklarat, att dess ståndpunkt var i enlighet med naturrätten. Det är dock klart att kritiken ledde till att den romerska rättens inflytande minskade. Nehrman var inte den romerska rättens enda motståndare, utan man kan säga att han i detta avseende representerade en allmän linje, somomfattades av de flesta av tidens mest framstående rättslärda, bl. a. Abrahamsson och Calonius.^ Vilken betydelse har receptionen? Jägerskiölds och Nehrmans uppfattningar avviker från varandra i många avseenden, men de sammanfaller vad angår förklarandet av den romerska rättens reception i Sverige. Båda anser det som en följd av en internationell idéströmning, somden studerande ungdomen komi kontakt med. Förklaringen är alltså i första rummet idealistisk. Jägerskiöld går så långt i sin idealistiska förklaringsmodell att han talar omauktoritetsreception. Med detta avser han att romarrätten omfattades enbart p. g. a. dess auktoritet; eftersom den utgjorde den mest utvecklade rätten. Detta synsätt utgår alltså från att mänskor kan ta ibruk Martin Weibull, Lunds universitets historia I (1918), s. 186; Jägerskiöld 1963, s. 62, 123, 209.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=