RS 9

147 »thet wore en fåfäng och öfwerflödig möda, omnågon wille lära then Naturliga Lagen af CorpusJuris, tå man grundligare och snarare af andra böcker, jemte egit efftersinnande, kan thet fatta.» Som exempel på onyttiga begrepp uppräknar Nehrman »de Jure personarum, Testamentis, Successione ab intestato, Bonorum possessionibus, Pactorum & Contractumdifferentiis &distinctionibus, Actionibus, Juris dictione, Magistratus» och fortsätter (s. 16): »Jag tiltror mig kunna wisa, at, när en sats i thessa materier kommer ötwer ens med Sweriges Stadgar, så finnes thet emoth 99, som äro stridande emot wåra Lagar.» Nehrman fortsätter på samma linje i sina andra arbeten. I dem framkommer även ibland hans uppfattning om de orsaker som fört den romerska rätten till Sverige. I sitt arbete Inledning Til Then Svenska Processum civilem (1732) skriver han (s. 5): »I fornatider, innan Sweriges Rikes ungdom begynte lära Lagfarenheten wid främmande Academier, samt för än sådane män, somanwänt mera flit på utländska lag, än wid then Swenska, blefwo satt til Lärare och Domare; war Processen så kort redig och lätt, så at then utan någon annan besynnerliga wägledning, med ringa möda och liten öfning, kunde läras ... Men sedan processen genomhwarjehanda orsaker blef mera swår och widlöftig, och Lagen begynte läras wid Akademierna, af Männ, somi Jure Romano och Canonico warit upammade; har the Studerande ungdomen i Lectionibus dels öfwer Ting. B. dels öfwer jus Rom. fått andledning til Juris prudentiam practicam. Men som thet senare nödwändigt förorsakar oreda, samt innehåller mycket, som ey passar sig wid wåra Domstolar, och thet förra ey är tilräckeligit; ty har Jurisprudentia practica, til största delen, måst läras wid Domstolarna.33.» Nehrmans uppfattningomhur den romerska rättenförmedlats sammanfaller till dessa delar helt med Jägerskiölds tolkning. Det är naturligt att Nehrman inplanterade sin kritiska inställing til den romerskarätten även hos sinaelever. I de många"^ dissertationer somutarbetades under hans ledning går man vidare på samma linje, om möjligt t. o. m. ännu radikalare än i de arbeten han utgivit i eget namn. Sven Brings dissertation om missbruket av romersk rätt i svensk rätt är den mest belysande i detta avseende.^ Nehrmans senare elever hänvisar flitigt till detta arbete i sina dissertationer. 1 dissertationen skildras hur den justinianska rätten spreds till Europa som en följd av att man grundade universiteten, men författaren betonar i tidens historiskt-romantiska nationalistiska anda att Sverige somnästan enda land energiskt motsatte sig smittan och höll fast vid sina egna lagar utan att underkasta sig de romerska. Sedan blir han dock tvungen att medge att den främmande rätten ■* I Helsingfors universitetsbibliotek finns 21 dissertationer som utarbetats under Nehrmans ledning. ^ Dissertatio de Abusu Juris Romani in Jurisprudentia Patria (1730).

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=