146 romerska rätten fortsatte man — omockså i mindre utsträckning sig delar av den.' För att få fram närmare upplysning om på vilket sätt den romerska rätten kritiserades f. o. m. 1680-talet, presenteras här de åsikter, som professorn i svensk och romersk rätt vid Lunds universitet, David Nehrman (1695—1769) med sina elever lade fram. (ÄvenJägerskiöld har ägnat Nehrman en omfattande behandling.’) Nehrman utgick från en förmögen borgarfamilj och hade studerat, förutomi Lund, även i Rostock, Ffalle och Leiden. I Halletillägnade han sig genom Thomasius förmedling den naturrättsliga doktrinen och proklamerade sig senare i sina skrifter som en nästan passionerad anhängare av denna.’ I företalet till sitt arbete Inledning till then Svenska Jurisprudentiam civilem, af Naturens Lagh och Sveriges Rikes Äldre och Nyare Stadgar uthdragen (1729) säger Nehrman: »Förnemligast har jag budit til, at, utan blandning af främmande Stadgar och meningar, tydeligen wisa, hwad Sweriges Lagh förmår; och thet på sådant sätt: at jag lagt Naturens Lagh, somallomkunnig är, til grund; Men i the måhl, somthenna ey föreskrifwer något wist och oemothsäijeligit, har jag anfört Sweriges Lagh och Laga Stadgar. Han betonar alltså, förutom naturrätten, även den inhemska skrivna lagens betydelse. Däremot motsätter sig Nehrman den romerska rätten på det bestämdaste. Sedan han först uppräknat alla tänkbara hjälpvetenskaper somkunde vara till nytta för den lagfarne från historia till medicin och matematik tar han till sist upp den romerska rätten och konstaterar som inledning (s. 14): »Snart hade jag glömt nämnaJuris Romani studium, somaf mängomhålles för thet första och förnämsta, som then lära bör...» Själv anser Nehrman att nyttan av att studera romersk rätt är synnerligen ringa. De begrepp man tillägnat sig från den romerska rätten visar sig vara felaktigaom man försöker tillämpa dem i svenska förhållanden. En stor nackdel är inkonsekvensen och oklarheten i Corpus juris. Det är sålunda inte värt besväret att inleda sina studier i Sveriges lag genomatt studera romersk rätt eftersom dessa två slag av rätt intehar mera att göra med varandra än latinet och hebreiskan eller den evangeliska läran med den katolska tron (s. 14—15). Den romerska rätten duger enligt Nehrmans mening inte ens som källa för naturrätten, eftersom (s. 15) att tillägna ' Stig jägerskiöld har behandlat detta tema speciellt i arbetena »Studier rörande receptionen av främmande rätt i Sverige under den yngre landslagens tid» (1963) och »Handelsbalkens utländska källor» (1967) samt i artikeln »Roman influence on Swedish Case Law in the 17th Centurv». Scandinavian Studies m Law 1967. ^Jägerskiöld 1963 119—123. ^ J. E. Almquist: David Ehrenstrale. Svenskt biografiskt lexikon 12, (1949) 385-386.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=