134 han menar, att avsikten är att medborgarna har rätt att sättasig till motvärn. Men det kan ju kanske också hända att »tyrann» betyder bara förbrytare i allmänhet — en som lyder under kungen. I slutet av Sciagraphia uppräknas som synes bestämmelser som anses böra gälla vid staters krig eller undersåtars privata krig, men där står ingentingomatt undersåtarna kan gripa till vapen mot fursten. I sitt Grotiuskompendium utgår Schefferus i kapitlet om motståndsrätten givetvis från evangelisk lära, enligt vilken det ju föreligger ovillkorlig lydnadsplikt hur fursten än bär sig åt, då han ju inte bär sitt svärd förgäves ... Men om den yttersta fara föreligger, ifall folket inte gör något? »Så somtill och med de gudomliga lagarna har undantag vid den största nödvändighet, så har också de, sombildat ett civilt samhälle, allra först somgrund uppställt den lagen, att de inte vill synas vilja lägga den bördanpå alla, att de bordeföredraatt dö framför att vid något tillfälle göra motstånd mot härskaren!» Folket har rätt att straffa en konung, folket har rätt att föra krig emot honom ifall han beter sig fientligt mot folket (Schefferus, Jurisprudentia universalis divina, s. 19—23). Den tidigare nämnde engelske prästen Robert Sharrock resonerar i sin vederläggningav Hobbespåett sätt somtyder påatt han haft betydelseför Schefferus: framställningen har delvis samma »skolastiska» form som den systematiska redaktionen av Sciagraphia, dvs. författaren framställer naturrättens »definition», dess »väsen», dess »konsekvenser» etc. Schefferus komatt göra likadant. Emot Hobbes’ absolutistiska lära hävdade Sharrock också åsikten, att folket har rätt att sätta sig till motvärn mot fursten. Men här skiljer sig Schefferus från Sharrock. I fråga om de mänskliga plikternas hierarki, ifall man kan säga så, ligger nämligen Schefferus faktiskt, på en ytterst viktig punkt, långt närmare ärkekättaren Hobbes än ärkediakonen Sharrock! Det gäller plikterna mot oss själva, självbevarandet — som ju även av Johannes Schefferus framställs som den centrala socialadriften (»Var och en skall för Guds och för samhällets skull älska och bevara sig själv», ovan s. 115). När det gäller att tillbakavisa grundidén, att naturtillståndet är ett tillstånd utan några förpliktande rättigheter, ställer sig naturligtvis Schefferus precis lika avvisande somSharrock: »Hobbes har uppfunnit en princip», nämligen en annan princip än föreställningen att det redan i naturtillståndet finns rätt och orätt, »en princip som ingen förut tänkt på och somi sig är förskräcklig och med rätta har tillbakavisats och förkastats» {Sciagraphia. Link. Fil. 26 pag. 165). Mot Hobbes skrev Sharrock sitt arbete De officiis ex jure naturae, »Om plikterna enligt den naturliga rätten», 1660. Här visar han, att varken förnuft eller heder respekterats av Hobbes. Hobbes säger nämligen, att människorna är skapade att kriga inbördes, inte att leva i gemenskap. Mot Hobbes’ påstående, att det inte finns annan lag än av människan stiftad
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=