133 2. Lagens upphovsman måste vara utrustad med sådan makt, att han kan åsamkanågon annan något ont, för så vitt han intepresterar vad han skall, ty tom är en lag, tom är en förpliktelse, om den inte kan bestraffas. 3. Hos lagstiftaren krävs så mycket förnuft och omdöme, att han själv förstår vad han föreskriver för andra. 4. Lagstiftaren måste vara bekant för undersåtarna (Stigzelius s. 12—15). Allt dettakan tydligensägas omGuds eller samvetets röst i vårt inre, sombåde upplyser oss och bestraffar oss! 6. Undersåtarnas rätt och plikt När Schefferus i sina föreläsningar ställde frågan »Finns naturrätten?», gav han bl. a. följande viktiga svar (Link. Fil. 26 pag. 173 f.): Om den inte fanns, om ingenting vore rätt av naturen, så skulle följa, att rätt och orätt skulle vara en fråga som avgjordes bara genom mänskligt godtycke: »Alltså skulle det inte finnas någon samvetets förpliktelse.» Och det skulle följa att den sominte vore underställd någon annan människas viljainte heller vore underställd någon rätt, »så somde, somär satta att inneha den högsta makten. I så fall skulle tyranners beslut vara rätt, sic tyrannorum decreta essent justa. Fördrag skulle inte vara förpliktande.» Dettaär den klassiskapolitiska användningen av idén om en naturligrättsordning. Den som stiftar lagarna och utfärdar förordningarna har ju ingen sig som säger att han måste hålla sina löften. Ifall det inte finns en naturlig lag som säger »Avtal skall hållas!». Finns en sådan lag, så kan fursten handla »tyranniskt», och i så fall kan folket avsätta även en lagligen tillsatt furste. Har folket enligt Johannes Schefferus rätt att göra mostånd, sätta sig till motvärn? Av en Hugo Grotius’ lärjunge som föreläser för ca hundra adliga studenter vid Uppsala universitet 1675 har man rätt att vänta sig stor oklarhet på den punkten — och man finner heller ingen klarhet! ena sidan tyder redan användningen av ordet »tyrann» på att Schefferus menar att det finns lägen då folket i Guds eller i den naturliga rättens namn har rätt att kasta regeringsmakten över ända. De två ställen, där ordet förekommer i den resonerande redaktionen av Sciagraphia, är å andra sidan otydliga. Staten har (VILl) skyldighet att avlägsna yttre fienders våld, säger han på ett av dessa ställen, eller inre våld från uppviglare (upprorsmän) och tyranner, seditosorum atque Tyrannorum. Och i avsnittet om krigets »lagar» heter det (VII: 14), att bestraffningskrig kan föras mot »förbrytare och skadegörare mot det mänskliga samhället, såsom tyranner, sjörövare, sådana sompå ett gräsligt sätt emot oskyldiga kränker gudomlig och mänsklig rätt» (ovan s. 125). Det kan ju hända, att Schefferus här använder ordet tyrann i den klassiska politiska bemärkelsen »ond förtryckande regent». I så fall verkar det klart att »over» Å
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=