126 5. Individens rätt och plikt Johannes Schefferus’ Sciagraphia luris Naturae, »Skiss av den naturliga rätten» inleds, somframgår av det nyss avslutade sammandraget, med beviset för att alla människor har plikt att älska Gud mer än något annat, och skriften avslutas med beviset för att en militärmakt i vissa fall av naturen har rätt att utplåna en hel befolkning. Granskar man nu hela texten närmare så synes det mig allra först framgå, att det är treformer av mänsklig gemenskap somSchefferus räknar med, tre former som är mycket olika varandra. För det första finns mänskligheten, det stora mänskliga brödraskapet, »gemenskapen alla människor emellan» (V:l m. fl. ställen). Där är varje individ av naturen utrustad med vissa rättigheter, oberoende av kön och ålder och samhällsställning: de naturliga rättigheterna omfattar män somkvinnor, och »även tjänstefolk», etiam servi (t. ex. V:3). För det andra finns hushållsgemenskapen, familjen. Där är fadern ensam härskare. Hans ställning är i själva verket så stark, att han måste betraktas som ägare till hustruoch barn, tjänstefolk ochinventarier. När jagnu skriver »ägare» så är detta givetvis ett tillspetsat uttryck: i 1600-talets Sverige torde det mycket sällan kunnat bli fråga omatt köp och försäljning av människor sanktionerades av någon tänkt naturlig rätt. Däremot var lån av hustru för sexuellt utnyttjande något som Schefferus tycks ha ansett som en självklar möjlighet (V:4:c), och varje övergrepp mot hustru (V:4:a) och barn (V:4:d) och tjänstefolk (V:4:g) framställs somövergrepp just mot husfadern; hugger jag händerna av en bonddräng, så är det ett brott emot bonden (V:4:h). För det tredje finns staten, sammanslutningen av medborgare under en regering. Somsynes ger framställningen i Sciagraphia (början av kap. VII) intrycket att det tycks vara Schefferus’ mening att undersåten har plikt att överlämna alla sina naturliga rättigheter på fursten (kap. VII, t. o. m. punkt 9), »innehavaren av den högsta makten», bortsett från det mycket viktiga fallet att medborgarna liksomenligt Hugo Grotius har rätt att föra krig »privat» (VII:11—20) ifall deras rätt har tagits ifrån dem (Grotius I:III). På två ställen i skriften använder Schefferus här ordet »tyrann». Innebär användningen av det ordet, att han även anser att undersåtarna har rätt att föra krig mot en förtryckande men laglig överhet? Till dessa två mycket dunkla ställen skall jag återkomma. Först skall jag nu försöka att med någorlunda klara ord fastslå vad Schefferus över huvud taget kan ha menat när han talade om sådant som våra rent mänskliga plikter och rättigheter. Intei någon av de olikaversionernaav Sciagraphia stöder Schefferus sina idéer på Guds i Skriften uppenbarade ord. Det är den »naturliga» kunskapen han talar om, inte den »uppenbarade»; naturrätten kallas ju naturlig just av det skälet att den omfattar även av Guds ord oupplysta hedningar, judar, muhammedaner osv. (Hos vissa naturrättsförfattare tycks naturlagen ha identifierats med judar-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=