124 9. Var och en är skyldigatt med den största noggrannhet hålla den fredsomden högsta makten har slutit eller de överenskommelser somhör till den, och vad som helst annat liknande som inträffar. Denna makt sträcker sig inte bara till ständiga medborgare, utan även till tillfälliga. 10. Manfårinteutföranågontingsompå något sätt strider mot eller ärfarligt för den stat, i vilken man vistas. a) Det är inte tillåtet att vara nyfiken på en annan stat. b) Det är inte tillåtet att på något sätt smida ränker mot tillståndet i en sådan stat. c) Det är inte tillåtet att bryta mot ett sådant lands allmänna lagar. (33). (Ett längre avsnitt där Schefferus fortsätter uppräkningen av medborgerliga plikter är här utelämnat. Hela verkets avslutning lyder som Beträffande det våld {vis), som åtföljer vägran att lyda en dom eller ohörsamhet mot stiftad lag gäller, att naturen inte föreskriver detta våld. Hon tillåter det bara. Våldet kan utövas antingen av oss eller av andra. Av andra, ifall de står högre {smt superiores). Om detta inteär möjligt, kan vi självaövavåld. Så uppkommer ett krig. Kriget är antingen krig mellan enskilda‘° {heliumprivatuminter privatos), då man inte har någon överordnad att vända sig till vid försvaret av sina förnödenheter, vare sig det gäller livet eller det gäller att skydda något annat. Eller också är det ett inbördeskrig (heliumprivatum) mellan sådana som inte erkänner någon överordnad.^' 11. Var och en kan genomkrig utkräva sitt (suum) av en skyldig, ifall det inte går att erhålla det på annat sätt. 12. Omhan inte kan nå den sak man är skyldig honom, får han i dess ställe ta någon annan, likvärdig sak. 13. Han kan öva våldemot alla, som hindrar honomfrån att nå sin sak eller en likvärdig. 14. Detta våld(vis) kan växa till våldsamhet (violentia), eftersom motståndaren står emot det och hindrar det, och därav uppkommer rätten att döda i krig. Med vars och ens [rätt] {suum cutque) menas här inte bara vad som tagits ifrån och förvägrats vederbörande, utan också avkastningen {fructus) och annan nytta, likaså kostnadernaför kriget. Längre är det dock inte tillåtet att gå. Hellrebör man enligt någon humanitetens lag ge upp. Så snart ett lägligt tillfälleges, skall man återgå till fred, eftersom följer, pag. 37 ff). T. o. m. en duell tycks enligt det säregna grotianska språkbruket ha varit ett »krig»: »en gång i världen var duellen ett bevismedel, somingenstans var mera i bruk med sådan solennitet och sådana ceremonier som i Tyskland och England... Dessa seder förde oss under tidigare sekler tillbaka i barbari» {Sc\\MeTus, Jurisprudentia univ. divma, s. 240). Bellumprivatumär ett krigsom man för på eget bevåg {autoritatepropria), »utan mellankomst av någon högre auktoritet» {Scixeiierus, Junsprudentia umv. divina, s. 12).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=