123 älskar och bevarar medborgarna. Eftersom det i statens själ eller i förnuftsordningen finns liksom en lag, så följer att allting måste hänföras till denna. Och härav kommer sig lagarnas makt och deras rätt i den universella staten, likaså nödvändigheten att lyda ... Eftersom statens kropp och själ i förening är statens liv, så måste denna förening skyddas. Det är uppenbart att det, sominte tjänar till att bevara ordningen och föreningen, måsteuppmärksamt iakttas, och det somskadar demmåste avvisas och avlägsnas. Det är framför allt våld somskadar den, varesig det är yttrefienders våld eller inre uppviglares och tyranners. Härav följer att försvar mot sådant våld enligt naturrätten inte bara är tillåtet, utan ibland även nödvändigt och påbjudet, ominte någon starkare lag, som mera bör iakttas, hindrar det. Liksom(32) staten är förpliktad att bevara sig själv genomatt skydda det, sombidrar till statens väsen (esse), så måste den också bevara andra, vare sig dessa andra är stater som bildats utanför den, eller delar av staten, betraktade avskilda från den. 1. Staten får inte skada någon, vare sig till hans person eller till hans saker. 2. Staten får inte hindra någons välgång, utan snarare befordra den. De enskilda medborgarna är skyldiga gemenskapen trohet (fides)... Staten eller den som förestår staten har samma skyldighet gent emot de enskilda medborgarna, omden lovat dem något. 3. Var och en är skyldig att ge staten, eller den som innehar högsta makten i staten, rätt att bestraffa, var gång han inte gör vad staten har befallt. (32). 4. Var och en är skyldig att ge staten makt att döma och avgöra när eller i vad mån den icke hörsammeförtjänar straff. 5. Var och en är skyldigatt gestaten makt att, omhan själv intekanfullgörasina offentliga åligganden, fastställa vilka andra som skall utföra dempå hans vägnar (nomine eius). 6. Var och en är skyldig att ge den som innehar högsta makten rätt att genom bestämda regler och lagar förklara gränsernaför lydnaden, både gent emot honomsjälv och med avseendepå medborgarnai civilaaffärer, sådana somär nyttiga för hans stat.’^ 7. Var och en är skyldigatt vilja lyda (velie obsequi) då den sominnehar högsta makten kallar till vapenför gemensamt försvar av staten när den är i någon fara. (33). 8. Var och en är skyldig att inte undandra sig bördor av detta slag som i detta syfte ålagts honom. ” Strax härinnan (pag. 32) finns ytterligare en »lag», som jag tyvärr inte lyckats översätta: Quemlihet potestati horumac imperio sic obsequi, ut illius unde acceperunt (ordet Quemlibet är en ellips för »Var och en är skyldig att...»).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=