122 t) Att omtillgångarna tillåter det hellre efterskänka dessa skulder än att driva gäldenären till förtvivlan eller den yttersta nöd, när nöden inte är hans fel, utan oturens {nulla suae, sedfortunae culpa). Liksom alla är skyldiga att utföra sådana välgärningar på grund av alla människors delaktighet i den allmänna gemenskapen människor emellan (propter hominumomnium inter se societatem), så är de desto mera skyldiga dem de människor, med vilka de står i närmare gemenskap. Dit hör de som lever i samma familj och i samma hus, de som är grannar eller somav andra skäl är förenade. Mellan demär många välgärningar nödvändiga. 6.Ingen, somhar mottagit en välgärning, fårgöra så, att den andre med rätta ångrar sin gåva. (28). De människor (29) vi mottar välgärningar av är allra först föräldrarna. Ty näst efter Gud är det de somhar givit oss livet, sedan de försett oss med föda och till sist fostrat oss med sin undervisning. Härav kommer barnens plikter mot föräldrarna, somhuvudsakligen är två: lyda och akta (obedire atque observare). 7. Föräldrarnas viljafår inte åsidosättas, särskilt ifråga omuppgifter som hör till den gemensamma familjen, utan dem skall man lyda. 8. Närföräldrarnaavålderdom eller andra orsaker blivit svaga skall mangöra livets nödtorft lättare för dem genom hjälp och genom livsmedel. 9. Aven omföräldrarna blivit ofärdiga eller eljest underlägsna får man inte se ned på dem eller göra narr av dem. 10.När föräldrarna går bort, skall man hedra dem med en anständig begravning. (29). (Härefter följer hos Schefferus ett avsnitt omvad man är skyldig sina förmyndare och lärare m. m.) Och detta (30) är så att säga huvudsumman av det, somnaturens rätt kräver av enskilda personer. Samma sak gäller förenade eller sammansatta personer, av vilka den viktigaste är den, som kallas »staten» [personarum coniunctarum seu compositae, quas inter illa eminet, quae civitas vocatur). VII. Den sammansatta (»kombinerade») personen, staten, är förpliktad att undfly eller att eftersträvaallt det, somden enskilda personen är förpliktadundflyeller eftersträva. (30). Eftersom staten äger en kropp, dvs. mängden av medborgare, och en själ, dvs. en rättfärdig ordning för lydnad och befallning, så är staten skyldigatt älska ej blott en, utan var och en, både för sin egen skull och för Guds och gemenskapens (societas) skull, alltså gemenskapen med andrastater (»samhället av samhällen») till vilka den är skapad av Gud. Eftersom själen är ädlare än kroppen och bidrar mera till varat, och den ordning jag nämnde är statens själ, så följer att staten måste älska och bevara ordningen mera än den
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=