RS 9

121 4. Vi skall avlägsna andras farliga misstag och ge dem bättre råd, visa demsom gått vilse vägen, avslöja banditers tillhåll, varsko dem som av vårdslöshet tappat en sak. Så somnaturens mest allmänna lag, den omkärleken till och bevarandet av andra, först uppehåller sig vid detta, att vi inte skall skada någon vare sig till hans person eller hans egendomoch rättigheter, så har den också en andra del, där den uppehåller sig vid att vi skall lägga oss vinn om att hjälpa var och en annan. 5. Var och en skall fullgöra (praestare) vad som helst som inte inses vara besvärligt eller skadligt för givaren men nyttigt och nödvändigt för mottagaren. a) Att tända en annans ljus med sitt eget. Att ge en hungrande en brödbit, c) Att låta den törstande bruka en källa eller en brunn. Att låta andra ösa ur framströmmande vatten. e) Att ta emot en vägfarande i sitt hem, om han, överraskad av storm eller nattens mörker, inte på annat sätt kan ta vård om sig. f) Att avhjälpa andras nöd med det överflöd av ting som annars ändå skulle förfaras. g) Att upplåta sina uppfinningar och upptäckter, om än inte nödvändiga så dock nyttiga för andra, och inte låta dem dö med en själv. h) Att avvärja eller hindra våld eller överhängande skador att drabba en oskyldig. Att hjälpa en sjuk eller sårad så långt somdet är möjligt {quantumlicet, eg. »så långt som det är tillåtet»). Att varna en blindsomhåller på att stöta emot ett hinder och falla, eller leda honom in på en bättre väg. k) Att så långt det är möjligt utan egen risk befria en som råkat i livsfara. l) Att räcka en skeppsbruten ett rep eller en planka. m) Att strö jord över ett människolik som ligger under bar himmel. Detta är första delen av denna lag, den del somförpliktar oss att giva. Den har också en andra del, som förpliktar oss att icke begära: hit hör föreskriften att vi ibland bör efterskänka något av vår rätt och inte för mycket utkräva den aggressivt och hårt. n) Att överse med lättare oförrätter. o) Att inte tänka på småskador, som åsamkats oss av tanklöshet. p) Att lämna å sido som obetydligheter eller att inte låtsas om lättare förseelser. r) Att inte göra rättssak av allting {non omnia iudiciopersequi), även de minsta småsaker. s) Att integå för hårt framnär det gäller att krävapengar eller annat somnågon är skyldig. b) d) i) i)

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=