120 7. Ingenfårförbrytasig mot eller kränkanågot till annanpersongivetförtroende (fides). Tyett förtroendeär till självasin natur sådant, att det tillhör och hänför sig till andra. Det är nämligen ett tecken {signum) på vår vilja gent emot andra. Ett tecken tillhör ej mindre demsom ger tecknet (signantes) än även dem, till vilka något uttryckes genomtecknet {quibus quidsignatur eo signo). Eftersomdet skall vara ett tecken, måste det vara säkert, ty om det vore osäkert så betecknade det inte någonting.'® 8. Löften och avtal (promissa pactaque) måste strikt hållas. (Schefferus’ härefter följande utläggning ombestämmelser som»av naturen» gäller betr. lån, arrende, gåva, köp, pantsättning, byte, bolag m. m. och äktenskap är för vidlyftig för att kunna återges här. Den innehåller inte heller några överraskningar. Indelningen av kontrakten (pag. 23) är antagligen konventionell:) 1. Jag ger, på det att du ger (Do, ut des). Till exempel sak mot sak (= byte), pengar mot pengar (= växling), sak mot pengar (= köp eller arrende). 2. Jag ger, på det att du handlar (Do, ut facias). = Lönearbete. 3. Jag handlar, på det att du ger {Facio, ut des). = Lönearbete. 4. Jag handlar, på det att du handlar {Facio, ut facias). »Detta har annars inte något särskilt namn, utan definieras i kontraktet med uttrycket för respektive handling.» På modern nusvenska kan det ibland kallas ”svartjobb”. VI. Vi får inteneka någon någontingsådant, utan vilket det gemensamma samfundet mellan alla människor inte kan bestå. (27). Sådan är den inbördes gemenskap alla människor emellan {hominumomnium inter se societas), somberor enbart därpå, att de är människor: även främlingar, även sådana som vi inte känner... Dessa [lagar] är av två slag: vissa har att göra med språket (sermo), andramed förnuftet {ratio). 1. Man får inte utestänga någon från samtal, annat ån om han genom någon bestämdförbrytelse gjort sig förtjänt av det. 2. Iallvarligasamtalfår man integöra narr av eller bedra någon genomlögner, om det intefinns någon rättmätig orsak. 3. Vi får inte neka någon okunnig hjälp med att tolka vårt språk. ' * Här följer en längreutredningsombl. a. går ut på att ett förtroende eller löfteintegäller, ifall det ges till någon vars fattningsgåvor det överstiger, så somsinnessvaga eller små barn eller gamla gubbar eller kvinnfolk. Schefferus betonar starkt att detta inte har med kvinnornas natur att göra, utan det beror på att kvinnorna »lever ett liv hemma och i skuggan, långt ifrån kunskap om ting, särskilt sådana somgäller viktigaaffärer», ob vitam, quamdegunt ferea cognitione rerumremotamdomi ac in umbra, praesertim circa graviora negotia (22).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=