119 ten gent emot sin make, antingen genomförtal av maken eller uppmaning och råd eller genom andra konster. c) Ingen får våldföra sig på någon annans hustrus kyskhet och ärbarhet, om inte hon själv eller hennes make eller båda samtycker. d) Ingen får göra någons barn på något sätt ohörsamma mot föräldrarna i sådant, som skick och fason föreskriver. e) Ingen får uppmuntraandras barntill brott och laster, lockaeller tvinga dem på något sätt, inte heller påverka dem genom aga, ens av rättmätiga skäl, annat än om föräldrarna vill det. f) Ingen får på något sätt tillfoga andras barn kroppsskador. g) Ingen får näpsa någons tjänstefolk {servi aut famuli) mot deras husbondes vilja {invito domino). h) Ingen får tillfoga någons tjänstefolk kroppsskador, eller stympa deras lemmar så att de inte kan fullgörasina sysslor, vare sig tills vidare eller för alltid. i) Ingen får göra någons tjänstefolk ohörsamt mot husbondens befallningar. j) Ingen får förleda eller förföra någons tjänstefolk till att tillfoga husbonden något ont, vare sig genomstöld eller uppnosig sidovördnad eller genomatt ( ... )’^ förråda och bekantgöra sådant somhusbonden ville hålla hemligt. k) I fråga ommakten över andra gäller, att ingen genomnågon handling {ullo facto) får minska den, inskränka den, bemäktiga sig den*^, omstörta den. 5. Ingen får göra någons saker och ting till sina mot dennes vilja. Detta brukar ske på två sätt: antingen genom våld eller genom bedrägeri. a) Ingen får genom orättfärdigt våld frånrycka någon vad som är hans. Detta våld är av två slag: öppet eller försåtligt {occulta). Öppet våld är t. ex. rån, stråtröveri, sjöröveri, erövring, plundring. Försåtligt våld förövas genomstöldsombegås på vad sätt som helst, särskilt nattetid. b) Ingen får genom bedrägeri eller listig beräkning dra till sig någon annans ting. (20). Bedrägeri kan ske genomförställningeller bakslug förklädnad, lögn, falskt intyg, mened, förfalskning av mått och vikt. 6. Ingenfår beröva någon hans rätt (ius), somhan på något rättmätigt (iusta), sätt, vilket somhelst, förvärvat åt sig, eller på något sätt mot hans vilja lägga beslag på den och därigenomförsvaga eller minska hans makt (potestas). '‘’Här står ytterligare ett alternativ, grafiskt och språkligt oklart: siveper damni (?), ^uodavertere (?) poterant contemptum. invadat. Så enligt Linköpingshandskriften. Stockholmshandskriften har det underliga och svårbegripliga incendat, »sätta eld på».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=