116 III. Liksomvar och en skall bevara sig själv för Guds och för samhällets skull genom att ta väl vara på sitt liv och dess goda, så skall var och en också, i den mån han inte är urskuldad av ålder, kroppskrafter och andra tyngre vägande orsaker, bevara sig själv genom att fortplanta sig. (12). 1. Var och en skall ingå äktenskap, om han inte av rättmätigare orsaker är urskuldad. Äktenskap betyder här en därtill skickad {aptus) mans och kvinnas ärbara förening för människosläktets bevarandes skull. Härav följer att inget äktenskap skall ingås mellan sådana sompå grund av kön eller ålder eller annat (!) lyteär oskickliga(inepti), och därför strider sådana äktenskap mot naturen. IV. Var och en skall göra några av de ting, somär framställda och producerade för livets uppehälles skull, till sin egendom. (13). Här måste mera ingående undersökas vad som ovan sagts om de för livets bevarande nödvändiga tingen. Ty omdet enligt den naturliga rätten är förbjudet att försumma eller förstöra dem, utan vi måste nyttja dem för vårt bevarande, så följer, att vi enligt samma rätt också måste inneha sådana saker och, omvi skall kunnaha dem, också förvärva dem. Omdessa ting enligt den naturliga rätten skall kunna innehas, förvärvas, användas, så följer också att de skall vara i vår besittning {etiam in dominio esse debere). 1. Var och en skall ät sig förvärva sä mycket av sädan egendom, som är tillräckligt för hans behov och nödtorft (usibus necessitatibusque eius) och alltså lämna kvar utrymme (spatium) ät andra. (13). 2. Ingenting annat än sådant, som ännu inte är taget i besittning, fär tas i besittning. (14) Till en början, när människorna på jordens ödsliga krets ännu var få och därför egendomarna ringa, var det ingen svårighet för var och en att enligt sin vilja och sitt beslut bestämma vad som var hans. Men när mängden av sådana egendomar växte, kunde detta inte längre ske, och den som ägde något kunde inte heller utsträcka sin egendom för mycket, och de som saknade egendom kunde inte pressa (arctere) andra för mycket. Alltså komman framtill att slutaavtal {Ergoventum est adpacta), genomvilkavar och en med den andres medgivande fastställde gränserna för vad som var hans.’^ Allt sådant togs i besittning, som syntes nödvändigt för livets nödtorft och behov {usus et necessitates vitae), som det är vanligt att med ett ord kalla »ting» (res). Dessa är levande eller döda (animatavel inanimata), och de döda är antingen lösa eller fasta {mobilia vel immobilia). De levande har antingen förnuft'^ eller så saknar de förnuft, och dessa senare är antingen husdjur eller vilddjur. Detta är samhällsfördraget. Omdet inte är slaveri som avses med att en människa skall kunna »äga» en annan människa, så måste det vara äktenskapet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=