113 ga synpunkter kan», skriver Lindberg (s. 67), »återföras på Schefferus’ föreläsningar, vilkaStigzelius sannolikt bevistat. Schefferus kan antas ha fungerat som handledare åt Stigzelius; man anar i varje fall hans lärdom bakom den rika och varierande referenslitteraturen.» Innan vi berör den mångomskrivna frågan omnaturrättens (bräckliga) grund och »fundament», tänkte jag att det kunde vara lämpligt att först se på den mycket mindre'° omskrivna frågan vad naturrätten faktiskt innehåller? Vad är det somär rätt av naturen? Vad tror egentligenen lärdoch inflytelserikhumanist somJohannes Schefferus att Naturens lagar, och alltså inte kejsares och kungars ochkonciliers lagar, föreskriver för oss människor beträffandevåra relationer — beträffande förhållandet mellan man och hustru, mellan husbonde och dräng, vuxnaoch barn, läkare och patient, härskare och undersåtar? Blir det någonting kvar av de antika stoikernas idéomallamänniskors likaberättigandeoch jämlikhet, när den idén efter åtskilliga öden konfronteras med verkligheten i det begynnande karolinska enväldets Sverige? Den ryktbare professorn i natur- och folkrätt lockade vid 1670-talets mitt stora åhörarskaror till sina föreläsningar över sitt eget arbete »Skiss av den naturliga rätten». Låt oss se efter hur den såg ut! 4. Den naturliga rättens innehåll enligt Johannes Schefferus' Sciagraphia luris Naturae, resonerande redaktionen Vad som här följer är en översikt av den naturliga rättens innehåll enligt den version av Schefferus’ Sciagraphia sombrukar kallas för den resonerande. De enskilda »paragraferna» i naturlagen ingår där alltså sommeningar i en resonerande text, somhär nedan inte skall återges annat än i korta utdrag. Satserna är inte, så somhär, numrerade och över- och underordnadevarandra med hjälp av några typografiska medel, men de står i samma ordning som här. I klarhetens intresse upprepar jag: i texten här nedan återges endast imperativen i den naturliga lagen, precis somde är formulerade av Schefferus, och av den resonerande texten mellan dem återges endast korta utdrag, med liten stil. Alla egna kommentarer sparar jag till senare kapitel. De här och där inom parentes insatta paginasiffrorna syftar på Stockholmshandskriften B 395, vars text jag följer; på enstaka punkter har texten där av mig stillatigande korrigerats med hjälp av den version av Sciagraphia somföreligger i Linköpingshandskriften Fil. 26. Hos Lindberg(s. 61 ff) finns dock en genomgångav människans plikter mot Gud och mot sigsjälv och mot andraoch påvisande av att Schefferus’ pliktindelningär hämtad från Samuel von Pufendorf.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=