112 Anteckningarnaär gjordaav kyrkohistorikern och sedermera rikshistoriografen Claes ( Claudius) Arrhenius-Ornhielm. Inget manuskript är av Schefferus’ egen hand, men en (defekt) version av den s. k. schematiska eller systematiska redaktionen av Sciagraphia utger sig för att vara ex proprio Auctoris manuscripto descriptum, alltså »avskriven efter författarens eget manuskript».’ Det andra med säkerhet naturrättsliga arbete somSchefferus tar upp i Sveda literata, som nr fyrtio (s. 297), heter Index in libros Grotii deJure Belli ac Pads scriptus in usumStudiosorumquiprivatimeos audiebant explicari ä Cl. Boeclero, anno 1657, alltså »Handledning till Grotius’ ’Om krigets och fredens rätt’, skriven till ledning för studenterna somhörde detta verk förklaras av Boeclerus 1657». Enligt Schefferus’ uppgift i Sveda literata trycktes boken anonymt i Amsterdam 1670 och i Jena 1673. Inget exemplar av den är känt. All sannolikhet talar för att verket är identiskt med ett känt GrotiuskompendiumsomSchefferus skrev, Grotius enudeata (se häromBo Lindberg s. 54). I Lunds universitetsbibliotek har jag påträffat skriften Hugonis Grotii Jurisprudentia universalis divina d Viro SummoJohanne Scheffero in usumIllustrissimi Comitis De la Gardie enudeata, alltså »Hugo Grotius’ ’Allmän gudomlig rättslära’, utlagd avJohannes Schefferus för greve [Gustav Adolf] Dela Gardie». Den upplagan är tryckt i Helmstedt 1712 av professorn där Fredr. Aug. Hackman. Till Schefferus’ skrift har utgivaren fogat tre egna Grotiuskommentarer och en »Naturrättens historia», Brevissima juris naturalis historia. I ett förord hyllas Schefferus såsom den som bäst har förklarat Hugo Grotius’ bok om krigets och fredens rätt: Schefferus har lagt ut texten »med en underbar korthet och klarhet». Ordenuppges varahämtade frånen skrift omnaturrättens historia av Halleprofessorn J. F. Buddeus. Flera Grotiuskommentarer av Schefferus finns bevarade i handskrift (Lindbergs. 54, s. 60). Den läsare someventuellt blir förvånadöver att Schefferus tar uppdet enbart i manuskript föreliggandearbetet Sciagraphia i sin bibliografi kan här upplysas om att handskriftsåldern ännu ingalunda var slut — fortfarande förekomdet att böcker mångfaldigades en och en för hand! Somett tryckt naturrättsligt arbete av Schefferus — och i så fall hans största — kan man eventuellt betraktaen disputation 1675 av en tjugofyraårigUppsalastudent, Lars Stigzelius d. y., son till den dåvarande ärkebiskopen och senare adlad Lilliemark: De jure naturae ejusquefundamento, »Om naturens rätt och dess grundval». På disputationens titelblad, liksomgivetvis också i Sveda literata (s. 267), uppges visserligen kandidat Stigzelius själv vara författaren {»Auctor»), men som var ganska vanligt i sådana här fall så kan preses, som var Schefferus, ha haft åtskilligt att säga till omnär det gäller avhandlingens utformning: »ÅtskilliLink. Fil. 26, pag. 25. - Jag är f. n. sysselsatt med att förbereda en utgåva och översättning av de handskrivna naturrättsliga skrifter som är förknippade med Schefferus’ namn.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=