Ill bearbetad av John Granlund m.fl. (Nordiska Museet: Acta Lapponica VIII). 1675 utgav Schefferus en beskrivning av tre i Skåne funna brakteater, ett arbete sombrukar betraktas somden första tryckta svenska avhandlingen i arkeologi. Somskytteansk professor skrev Schefferus en handledningi studiet av Aristoteles’ Politiken och en handledning i studiet av den praktiska filosofin och historien: Breviarium Politicorum Aristotelis och De studiis in Philosophia Practica et Historia recte instituenda. Under sina senare år, från 1665, innehade Schefferus en professur i natur- och folkrätt (Jus naturae et gentium), samtidigt som han var universitetsbibliotekarie och ledamot av Antikvitetskollegiet. Schefferus har efterlämnat en självbiografi, underligt nog skriven i tredje person och imperfektum, som en dödsruna. Av den framgår att han var oansenlig till det yttre. I sina vanor var han ytterst måttfull, badade sällan och dansade en enda gång i livet, vid sitt eget bröllop: »Han hade ett enkelt och öppet sinne, alladess rörelser, även de svagaste, kundeman se i hans ansikte, han tycktealdrig att han var något, ängsligsnarareän djärv, men misströstade fördenskull inteom sin begåvning. Hans intellekt var rymligt och brukbart för vad som helst, ingentingvar svårt somhan ägnade sigåt», och därefter övergår Schefferus till att beskriva sin konstnärliga verksamhet: han var till allt annat också tecknare och friluftsmålare {loannis Schefferi Argentoratensis Vita, s. 31). I lärda strider deltog Johannes Schefferus gärna; den mest bekanta av demär den som rörde platsen för det gamla hednatemplet i Uppsala. Men i vardagliga akademiska gräl deltog Schefferus inte, varför hans namn inte förekommer så ofta i det akademiska konsistoriets protokoll. Sista gången han nämns är den 26 mars 1679, då man skulle förhöra en tjuv sombrutit sig in i hans hus: »Aff h:r Schefferi huus war ingen tillstädes, effter han blifwit dödh i dagh kl. 10 somnu berättades» (UAKP 26/3 1679). Den förteckning somSchefferus gör av sina egna skrifter i Svedaliterata upptar inte mindre än sjuttiosex verktitlar. Schefferus var med lätthet den mest produktiva författare som Sverige någon gång hade haft. Av dessa är det bara två som med sinatitlar helt klart visar att dehar ett naturrättsligt innehåll. Det ena av dem är SciagraphiaJuris Naturae, »Skiss av naturens rätt». Det är ett otryckt verk, som föreligger i två mycket olika versioner, dels en schematisk, pedagogiskt uppställd, dels en mera osystematisk och resonerande redaktion; de beskrivs av Bo Lindberg s. 54 ff. I manuskript har också bevarats det likaså av Lindberg beskrivna verket Excerpta ex B. Scefferi expositione Sdagr. luris Naturalis, quamdeditAo: 1675 in Novembri, »Anteckningar efter salig Schefferus’ utläggning av ’Skiss av den naturliga rätten’, somhan gav i november månad år 1675».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=